Allvar och skratt i Om kriget kommer!

Om kriget kommer så ligger det politiska intriger bakom. Det verkar vara det främsta budskapet i pjäsen Om kriget kommer som just nu går på Teater Tribunalen i Stockholm. En fartfylld och roande musikal med politisk udd som stundtals får hela publiken att gapskratta, men med ett underliggande allvar som då och då får skrattet att fastna i halsen.

NATO, NATO, NATO sjunger kören, ledd av den högdragna Excellensen Carl, lysande gestaltad av Ariette Opheim. Formuleringarna och den lätt skorrande aristokratsvenskan är perfekt pitchade när han läxar upp försvarsminister Karin som varit så dum att hon, för att stötta den rysshatande utrikesministern, finansierat en bombattack på en gammal finlandsfärja precis i samma stund som socialdemokraterna beslutat sig för att hålla sin länge emotsedda kickoff  på Östersjön - naturligtvis på samma färja.

Även om det är en fars, där familjepappan Olle Olofsson som har en bärande roll som fas 3-deltagaren som av Arbetsförmedlingen anvisas ett jobb som muttersamlare i fartygets lastrum och blir vittne till århundradets politiska intrig, också blir en symbol för en bredare samhällskritik mot de senare årens sociala nedskärningarna, kan man inte låta bli att ställa sig frågan om det var så här det gick till i oktober?

Var den en politisk intrig vi bevittnade när vi föjde u-båtsjakten i Kanholmsfjärden? Nu sågs ju inga ubåtar till och ingenting sprängdes, och till skillnad från i pjäsen dök inga hotfulla ryssar upp. Medierna, däremot, hade en högtidsstund med ett historiediktande a la Ian Fleming, som sällan sett sin like i svensk press. Victor Ståhl Segerhagen gör ett perfekt och elakt porträtt av PK, den jazziga och cyniska företrädaren för den tredje statsmakten, som omger sig med vackra, kattögda journalistpraktikanter och med hjälp av Carl i sista stund räddar sitt arsle från den lede fi. Troligen för att återvända till redaktionen och skriva ihop en rafflande historia om den havererade färjan och hotet från den grymma ryssen som gör att Sverige omedelbart måste söka stöd hos militäralliansen NATO.

Om kriget kommer är en fartfylld och sevärd historia med verklighetsanknytning, politisk teater med band till 70-talets politiska kabaréer men med ett tydligt formulerat budskap från 2010-talet.

Bill McKibben - bojkotta fossila bränslen!

Är det möjligt att åstadkomma politisk förändring genom globala gräsrotsrörelser? Det tror amerikanen Bill McKibben, en av årets fem vinnare av Right Livelihoodpriset. Han är i Stockholm för att ta emot priset som delas ut av Sveriges riksdag idag, den 1 december, och i lördags passade han på att diskutera klimatförändringarna och presentera sin organisation, 350.org under Kulturhusets 40-årsjubileum.

Flashmoben Divestera efter debatten,

där Bill McKibben framförde sitt
budskap om hur vi kan påverka

klimatpolitiken.

En av de metoder som 350.org använder sig av i sin kamp är divestering som vill få viktiga spelare att göra sig av med aktier, fonder eller obligationer som är etiskt eller moraliskt tveksamma.

Hur divesteringsbudskapet kan föras ut visade man i en flashmob på Sergels torg. Över torget hängde en banderoll med ordet DIVESTERA. Dansare med grå och svarta paraplyer dansade och flashade mobiltelefonerna och samen Juhan jojkade innan Bill klev upp i talarstolen. För att rädda jorden från en katastrof måste vi tillsammans ta makten från fossilindustrin, och detta gör vi bland annat genom att sluta investera i deras företag, manade Bill McKibben.

-Ett av våra mål när vi är här är att vi vill få Stockholms stad att sluta placera pengar i fossilbränslen. Vi vädjar till Sverige som är ett framsynt land att ta till sig vårt budskap.Om vi får med oss många stora investerare över hela jorden kan vi stoppa oljebolagens rovdrift på vårt klimat , tror Bill McKibben.

Bill McKibbon deltog i debatten om 

aktivism under Kulturhusets 40-års

jubileum

-Det är inte klokt egentligen fortsätter han. Vi låter fossilindustrin använda atmosfären som en
avskrädeshög, helt gratis. De nonchalerar totalt att isarna vid polerna smälter och att det blir allt svårare att odla på grund av ökad torka i stora områden på jorden. Inga argument har hittills kunnat stoppa dem.

Mc Kibben menar att de senaste årens misslyckanden att nå bindande överenskommelser om begränsningar av koldioxidutsläppen vid klimatmötena i Köpenhamn och Doha har visat att regeringar och ekonomiska institutioner visserligen är medvetna om problemen men inte förmår att ta de tuffa beslut för förändring som behövs.
- För att något ska hända krävs ökad gräsrotsaktivism.

McKibben anser att den globala aktivismen i frågan stadigt växer, trots att den folkliga uppslutningen kring klimatrörelsen ännu inte är tillräckligt stor för att man ska kunna besegra oljebolagen. För att skynda på utvecklingen startade han därför 2008 aktivistnätverket 350.org, och han har sedan dess arbetat för att bygga upp en global klimatrörelse. 350 ppm står för den andel koldioxid i atmosfären som anses vara gränsen för när klimatförändringarna på jorden är oåterkalleliga.
-Idag ligger vi på 400 ppm, ett tecken på att det är väldigt bråttom, säger Bill McKibben.

Det viktigaste som vi måste göra för att vinna slaget om klimatet är att neutralisera fossilindustrin, de bolag som kontrollerar de lönsamma olje-, gas- och koltillgångarna i världen vilket har gett dem en skrämmande stor makt över världspolitiken.

Right Livelihood-stiftelsen portades från UD i år efter protester från f.d. utrikesminster Carl Bildt, men det är nu beslutat att priset från och med nästa år återigen tillkännages på UD, rapporterar Skånskan.se

Moderaterna ljuger om Nya Karolinska - som vanligt!

Jag har ju tidigare intresserat mig för SLL:s affärer, inte minst när det gäller trafikpolitiken och som tur är blev det, trots underskotten, ingen höjning av priset på SL-kortet. I stället får vi sämre kollektivtrafik, om det nu är någon tröst. Nästa intressanta kapitel är sjukvården, och speciellt bygget av det nya skrytprojektet NKS.

Det gamla Sverige möter Nya 

Karolinska Sjukhuset. Jag besökte 

området våren 2014 och fick tillfälle
att studera det nya konferenscentret.

Nu vet jag att det redan skrivits mycket om sjukvårdspolitiken också, men jag kan ändå inte låta bli att komma med en kommentar kring de senaste avslöjandena om avancerad skatteplanering runt landstingets skattefinansierade projekt, mastodontbygget i Solna, döpt till Nya Karolinska Sjukhuset (NKS).

Den som ännu inte har sett storverket bör ta sig en promenad dit, gärna via Norra stationsområdet, där byggnaderna reser sig framför besökaren som en hägrande oas i stål, betong och glas. Inne på området möts man bland annat av en konferenslokal som ser ut som en jättelik finlandsfärja som seglar omkring bland de lägre husen och även andra fantasifulla arkitektoniska skapelser.

F.d. sjukvårdslandstingsrådet Filippa Reinfeldts stolthet kostar givetvis en del pengar att bygga och driva, närmare bestämt minst 52 miljarder skattekronor. Kritik har tidigare riktats mot det avtal som slutits med projektbolaget Swedish Hospital Partners, i sin tur ägt av byggbolaget Skanska och engelska investmentbolaget Innisfree, som ska bygga sjukhuset och sköta underhållet. Kritikerna har menat att bygget genom avtalet kommer att bli onödigt dyrt samtidigt som det ger färre vårdplatser för pengarna. Men nu kommer Uppdrag granskning med ytterligare nyheter: SHP har med sina lättförvärvade stockholmska skattekronor tänkt ägna sig åt avancerad skatteplanering via Luxemburg.

Efter vad jag kan förstå på beskrivningarna handlar det om ett listigt upplägg med konceptet förlust för oss, vinst för dem. SHP får lån av Innisfree och betalar tillbaka med höga räntor från kapital som de erhåller i ersättning från landstinget. Dessa höga räntor används sedan för att göra avdrag på vinstskatten så att den i stort sett blir noll. Pengarna, sammanlagt 1,3 miljarder, slussas sen till Luxemburg.

Omoraliskt? Ja. Oacceptabelt? Ja. Hur det är möjligt att vi  inte fått veta något undrar väl alla. Det handlar ju trots allt om ett utnyttjande av våra skattepengar, i ett avtal som har kritiserats för att det upphandlades utan konkurrens.  Efter att UG konfronterat finanslandstingrådet Torbjörn Rosdahl (m), som sitter kvar efter valet trots stora underskott i landstingets budget, säger han först att det inte finns några överraskningar för skattebetalarna. Det finns inget hemligt i affären. Sen säger han att han inte känner sig lurad - men besviken över den aggressiva skatteplaneringen. Han anser att svensk lag har följts. Bättre exponering av den moderata lögnmaskinen hade man inte kunnat få.

Uppgörelser av det här slaget, där pengar för offentlig verksamhet utnyttjas av smarta affärsbolag som inte vill betala skatt är förstås helt oacceptabla, och visar hur stora problem ett privatiserings- och upphandlingssystem utan hårda regler och utvärderingar skapar för det allmänna. Dessutom finns risken att kalkylerna inte håller och att skattebetalarna via SLL får skjuta till ännu mer för att täcka förlusterna för bygget, det har tidigare talats om minst åtta miljarder till fram till 2040. Som jag skrev tidigare så såg jag fram emot att få följa utvecklingen av Stockholms läns landstings affärer, och här fick jag, sorgligt nog, mer än jag någonsin vågat hoppas på.

Pascalidou - kaoset i Grekland fortsätter!

Ingenting är över än menade författaren och journalisten Alexandra Pascalidou när hon talade på seminariet ”Grekland – fortfarande kaos?”Just nu är världen upptagen med ebola och IS, men situationen i Grekland har inte förbättrats, trots att det verkar som om medlemsländerna i EU helst vill glömma eurokrisen.

Kaoset i Grekland fortsätter menade

Alexandra Pascalidou när hon talade

på Socialistiskt forum i ABF-huset 

lördagen den 22 november.

Enligt Alexandra är Grekland fortfarande ett av Europas fattigaste länder, där löner och arbetsvillkor fallit som stenar sen krisen bröt ut 2012. Och grekerna tiger och lider. Enligt UNICEF:s senaste rapport lever nu 30 % av grekerna under fattigdomsstrecket. 58 % av ungdomarna under 28 är arbetslösa. Miljontals hushåll har ingen inkomst och överlever endast med hjälp av matpaket från släktingar på landet. Alexandra berättar om en kvinna som av sin arbetsgivare uppmuntrades att göra abort för att få behålla jobbet.

När krisen inleddes 2012 var det enligt Alexandra Pascalidou EU-kommissionens nuvarande ordförande Jean-Claude Juncker som med sin hårda retorik piskade upp avskyn mot Grekland. Grekerna anklagades, till skillnad från islänningarna för att vara skurkar och latmaskar. Varför var det ingen som anklagade de skuldsatta islänningarna för att vara amoraliska fuskare, frågade hon retoriskt? Målet var, menar Alexandra, att göra Grekland till Europas semesterort. Och i år har besöksrekordet verkligen slagits i det ruinerade landet, med 20 miljoner turister från hela världen. Man vill göra Grekland till en avstjälpningsplats i solen, där nordeuropeiska pensionärer kan få fotmassage och makrobiotisk mat gratis, menar Alexandra.

Men i början av 2000-talet var det andra tongångar. Pengar och varor pumpades in i landet. EU dreglade över Grekland. Anledningen till att man ville ha med Grekland i EMU beror helt och hållet på det geopolitiska läget mellan tre världsdelar menar Alexandra Pascalidou. Grekland är EU:s yngsta demokrati och alla visste att landet inte var moget att delta i valutasamarbetet. Ändå rullades röda mattan ut och eurosedlarna regnade över befolkningen. Det fanns en tid när alla grekiska tofflor var från Prada. Tyskar och fransmän sålde vapen och u-båtar till landet, men syftet var endast att tvätta pengar. Sen kom krisen och allt förändrades.

Nu har många inte råd att låta barnen gå i skolan, eftersom alla skolor kostar pengar. Åtstramningarna har lett till att grekerna har löner på bulgarisk nivå. En ingenjör tjänar i genomsnitt 500 € per månad. Självmordsstatistiken har ökat med 40 %, och det är främst män som tar livet av sig när de sociala skyddsnäten i samhället har havererat.

Just nu råder lugnet före stormen. För att betala skulderna ska Grekland reas ut och allt som kan säljas ska gå under klubban till högstbjudande. Grekerna väntar på att investerarna ska bjuda på deras hamnar, samtidigt som investerarna väntar på att priserna ska pressas ännu mer. Man inväntar det ultimata lidandet. Och i Tyskland sitter mamma Merkel och styr över plundringen av Grekland utan att röra en min. – Hon borde skämmas, tycker Alexandra.

Legendaren Lundell fyller 65 idag

Grattis Ulf Lundell, född i 68-generationen
och 65 år idag. Att hans hjärta fortfarande
klappar för vänstern visade han under
årets valrörelse när han gav sig ut på en
politisk valsafari till stöd för den röd-

gröna oppositionen.

Uffe Lundell fyller pension och jag lyssnar på mina gamla favoriter igen, den klassiska Vargmåne, den mörka Nådens år och Ripp rapp med höjdare som Hav utan hamnar och Rom i regnet. Hans påverkan på min generation är oöverträffad, ja det är svårt för den som inte var med att förstå hur stort inflytande han har haft på oss som är födda på 60-talet. Han och hans böcker och musik fanns överallt och han var en av de första artister jag såg när han spelade på Västerås konserthus i slutet av 70-talet.

Plötsligt kommer jag att tänka på att Uffe inte bara formade min musiksmak, han påverkade även mina tankar och associationer med sina träffande, samtida och ofta ganska roliga texter och oneliners. Det var sedelärande och lite politiska rader som: "Du måste lära dig att slå ihjäl och ändå, när du gjort det ska du helst må bra". När jag åker till Norrköping är det första jag lite skämtsamt kommer att tänka på ”du kanske tänker Norrköping, det är en jävla stad” och jag kan inte sätta mig i en taxi en kväll utan att upprepa den klassiska repliken ”du har din taxi, jag har mitt guld.

Uffe är en riktig multibegåvning som skriver böcker också. Jack var en tjock lunta som det tog evigheter att komma igenom, men det var samtidigt ett intressant dokument över den svenska 68-generationens ungdom. Sen kom Sömnen, Vinter i Paradiset och Kyssen. Någonstans där tyckte jag han ballade ur i självömkan och makabra mord och slutade läsa hans böcker. Jag höll mig till musiken och om jag skulle betygsätta Uffe så skulle jag säga att han är ett strå vassare som kompositör än som författare.

Om man ska tro dottern Sanna i det lysande tv-programmet om medmissbrukare som gick i höstas så var det inte lätt att vara barn till Ulf Lundell. När han kom hem var han full och galen och hade med sig en massa konstiga djur till barnen, och när han drog på turné igen fick frun städa upp och ta hand om djuren. Inte konstigt att det blev skilsmässa. En kreativ begåvning med ett rörigt liv, ett tungt missbruk och samtidigt under många årtionden en av den svenska musikscenens tyngsta namn. Nu har Uffe ju för all del återerövrat sin position som riksförfattare med böcker som Vädermannen och alla rapporter tyder på att det är som författare han kommer att åldras. För hans skull hoppas jag att han får en nykter och lugn ålderdom utan romflaskor och kokain, på gården i Skåne med sin nya fru Sofia vid sin sida.

Det känns lite som om Uffes och mitt förhållande har varit som det korta mötet som han beskriver i Rom i regnet. "Vi gjorde sällskap hem, vi gick hem till mig". Vi träffades och skildes och nu är det dags för en återförening igen på Spotify förstås, där alla hans skivor går att lyssna på. Grattis, gamle man, du kommer säkert att höras av i många år till och jag ser fram emot att följa din fortsatta utveckling.

1000 bussturer per dag dras in i Stockholm!

Adjöss SL-bussar. Dem får vi se betydligt mindre av
i framtiden när alliansen får bestämma i landstinget.

Så fick jag rätt i det jag skrev tidigare i höst om SLL och kollektivtrafiken. I dag meddelar nämligen DN att SLL under 2015 måste dra in 1000 bussturer om dagen eftersom alliansen, som har majoritet i landstinget, inte vill (har råd att) skjuta till 250 miljoner, hela den summa som skulle krävas för att klara ökad trafik på tunnelbanan och de spårvagns- och busslinjer som man redan beslutat om. För dig och mig som anlitar SL varje dag innebär det att vi får vänta längre och trängas ännu mer på både bussar och t-bana. Något beslut om höjd taxa har ännu inte fattats, men det kommer säkert. Trots sitt uppenbara misslyckande i trafikpolitiken så sitter alliansen med Torbjörn Rosdahl i spetsen kvar och har nu majoritet sen de fått SD:s stöd i landstingsfullmäktige. Så här skrev jag i september:

"I dag publicerar trafikförvaltningen enligt SvD en rapport som avslöjar att det fattas en halv miljard bara för att klara driften av kollektivtrafiken nästa år.

Konsekvenserna får naturligtvis bäras av resenärerna: nu ska vi få ännu högre SL-taxa och/eller mycket sämre service. Man hade åtminstone kunnat begära att väljarna skulle ha fått informationen innan valet så att de kunnat ta ställning till den i vallokalen."

Läs resten av inlägget här.

20 år med EU - vad har hänt?

Eva-Britt Svensson (v) och Hans
Lindqvist (c) deltog tillsammans med
Bengt-Åke Berg (v) och Ingela Mårten-

sson (fp) i den panel som diskuterade
utvecklingen i Sverige efter folkomröst-

ningen om EU-medlemskapet 1994.

I helgen uppmärksammades det faktum att det nu är 20 år sedan vi folkomröstade om EU-medlemskapet. Frågan om vad som hände efter ja-segern och medlemskapet diskuterades av folkrörelsen Nej till EU på ett seminarium på ABF-huset den 15 november.

Mötet inleddes av Bengt-Åke Berg, dåvarande vänsterpartistisk lokalpolitiker från Jönköping, som konstaterade att det på många områden, trots löften om motsatsen, skett stora politiska förändringar sedan vi gick med i unionen . Det gäller t.ex. arbetsrätten, sysselsättningen, välfärden, neutraliteten och valutapolitiken.

Trots nejsidans entusiasm och kampvilja vann EU-förespråkarna. Ja-sidans seger 2004 hade många förklaringar menad Bengt-Åke Berg:  Bland annat stöttade 90 % av mediernas ledarredaktioner ja-sidan. Inom den politiska och fackliga eliten rådde också en övervikt för ja-sidan, trots att en majoritet av väljarna in i det sista stod på EU-motståndarnas sida.Kanske berodde det på att det är roligare att säga ja, som Eva-Britt Svensson föreslog. - Nu ser vi hur det har gått, menade Eva-Britt och Bengt-Åke Berg och tog upp demokratifrågan, den höga, bestående arbetslösheten, Lavaldomen som försvagat de fackliga kollektivavtalen och vårt närmande till NATO som exempel på frågor där medlemskapet haft en negativ inverkan.

Vi har idag ett demokratiskt underskott där makten över 60% av vår lagstiftning är undandragen från folkligt inflytande genom att den ligger hos den indirekt tillsatta kommissionen, menade Eva-Britt Svensson. Sverige är delat, från tätort till stad och från norr till söder. Arbetslösheten ligger konstant på runt 8 % av den arbetsföra befolkningen och efter östutvidgningen är våra gator fulla av tiggande romer som själva är offer för EU:s hårda åtstramningspolitik.

Enligt Hans Lindqvist är konsekvenserna är mycket stora på välfärdsområdet. I EU:s grönböcker har det tydligt uttryckts att den offentliga sektorns andel av BNP måste minskas, och det är det man genomfört till punkt och pricka. I privatiseringens och den offentliga upphandlingens spår ser vi ökade vinster till riskkapitalbolag och minskade resurser till vård och omsorg.

Ytterligare ett exempel på hur EU-medlemskapet försämrat vår demokrati är förändringarna i offentlighetsprincipen. Till och med Sveriges chefsförhandlare Ulf Dinkelspiel lovade dyrt och heligt att ingen skulle röra vår unika offentlighetsprincip. Nu har möjligheterna att få tillgång till offentliga dokument minskat kraftigt genom att svenska myndigheter kan besluta om att hemligstämpla alla dokument som har koppling till samarbetet i EU.

Neutraliteten och alliansfriheten är en annan stor fråga där Sverige alltmer närmat sig NATO utan att det finns ett folkligt stöd för ett medlemskap. Ingela Mårtesson konstaterade att begreppet neutralitet efter EU-medlemskapet bytts ut mot alliansfrihet eftersom vi tillhör ett block men fortfarande inte ingår i en militärallians. De senaste åtta åren har det pågått ett arbete för att driva Sverige ännu närmare militäralliansen NATO utan att behöva stödja sig på ett folkligt mandat. Det s.k värdlandsavtalet som ger NATO möjlighet att sätta in sin snabbinsatsstsyrka i Sverige, är enligt många ett de facto-medlemskap som gör en folkomröstning i frågan onödig.

Hans Lindqvist tog också upp den illa fungerande eurovalutan. Sveriges 90-talskris utlöstes av att vi knutit vår valuta till den europeiska valutaenheten ecu. Efter folkomröstningen 2003 står vi visserligen utanför samarbetet men har inte fått något bindande undantag som kan hålla oss utanför i ett längre perspektiv.

Hur roligt tycker vi att det är att se ut över Sverige som det har blivit, frågade Eva-Britt Svensson retoriskt. Sammantaget ger medlemskapet en bild av ett förändrat landskap, där Sverige endast lyckats få igenom ett undantag från EU:s regler, det för snuset. I övrigt har vi antagit en färdväg mot ett snävare demokratibegrepp, större klyftor mellan fattig och rik, större löneskillnader och sämre välfärd och arbetsmiljö. På sikt hotar också ett medlemskap i NATO, vilket skapar en betydligt osäkrare geopolitisk situation i Östersjöregionen och ökar riskerna för att Sverige i framtiden ska utsättas för kärnvapenattacker.

Om pirater som fiskar utan nät

Fishing without nets som är regisserad av amerikanen
Cutter Hodierne är ett empatiskt kapardrama
som uppmärksammar det somaliska sjöröveriet i Aden-
viken. Den ingår i Stockholms filmfestival, där den deltar
tävlingen om Bronshästen.

Att den som är fattig kan ställas inför tuffa val är väl de flesta medvetna om. Hur hårda de kan vara får man klart för sig i filmen Fishing without nets där somaliske Abdi tvingas välja mellan fiskarens enkla tillvaro och båtpiratens helvete.

Abdi lever i en afrikansk stadsslum men mitt i eländet är han lycklig med sin fru och sin lilla son och sitt arbete. Att alla inte känner likadant blir uppenbart när han kliver ut på torget och möter de unga män som till synes passivt sitter och kramar sina moderna skjutvapen. Havet ger allt mindre fångst och han utsätts för en hård press av sin släkting China Boy, som är medlem i ett kriminellt gäng och vill dra in Abdi i piratverksamheten. "Du som är fiskare känner ju till var båtrutterna går" säger China Boy och utlovar en riklig belöning om Abdi visar vägen ut till fartygsautostradan där lastbåtarna går på rak kurs in mot Adenviken och arabiska öknens hägrande oljekällor.

Här finns pengar att göra, det förstår Abdi, men han tvekar ändå. Till slut bestämmer han sig ändå, för som han säger, ingen blir en man innan han kan försörja sin familj. Medan frun och sonen väntar i Jemen (en lösensumma är inblandad även här) navigerar Abdi trots sin tveksamhet ett ruskigt gammalt skepp fullt av beväpnade somaliska pirater ut på havet tills ett lämpligt byte dyker upp: en fransk oljetanker. Vad som sen följer är en riktig actionfilm med gisslantagning, förhandlingar om lösensummor, nervösa fångvaktare och skjutna besättningsmän.

Det somaliska pirateriet är en verksamhet som har underblåsts av utfiskningen och kaoset i landet och filmen ger en intressant inblick i vad som kan hända när fattigdom, desperation och moderna vapen möts i ett land där krig och konflikter slagit sönder all infrastruktur och lämnat invånarna utan skyddsnät.

Abdi betraktar förödelsen lite på avstånd, gör vad han måste men blir samtidigt vän med en av de kidnappade västerlänningarna, fransmannen Victor. Han glider successivt ur det våldsamma förloppet och ställer sig vid sidan om händelserna, det känns som om han vill dra sig ur katastrofen utan att riktigt lyckas.
 - Du är inte fiskare, du är pirat, säger den förtvivlade Victor när Abdi försöker trösta honom, och Abdi inser att han är indragen över öronen. Saken kompliceras av att fruns fångvaktare i Jemen kräver en större lösensumma än överenskommet för att släppa henne och sonen. Abdis framtida lycka är alltså helt beroende av att han får sin utlovade andel av den hägrande lösensumman.

Filmen blir extra intressant på grund av den mänskliga bild av piraterna vi får, när vi följer dem i deras kamp för ett bättre liv i sitt utfattiga land. De förvandlas inte till terrorister som fienden i de flesta moderna actiondramer, utan varje person betraktas som en individ med önskningar och framtidshopp, vilket gör att vi får en större förståelse för drivkrafterna bakom deras brottsliga verksamhet. Där finns Abdi med sin dröm om ett bättre liv för sig och sin familj, Khadir som hoppas att göra ett miljonklipp på de vita fångarna och den kattuggande, våldsamma Blacky som vill driva operationen på sitt eget sätt. De växande motsättningarna inom piratgruppen skildras med humor och tragisk inlevelse mot en bakgrund av vackra naturscenerier från den ödsliga, sandiga somaliska kusten. Filmen får ett oväntat slut som ger konkret innebörd åt uttrycket den som gapar efter mycket ofta mister hela stycket.

Får jag vara så provokativ att jag säger att jag önskar mig en liknande film om IS?

Förändrat säkerhetsläge sa försvarsministern!

Statsminister Stefan Löfven informerade om att försvars-
makten bekräftat en allvarlig ubåtskränkning av svenskt
territorialvatten  Till sin hjälp i analysen har de bland annat
haft iakttagelser, bilder och dykare.

Det är fullt pådrag med livesändning via DN från Rosenbad just nu! Den u-båt som jagades för några veckor sedan har av försvarsmakten identifierat som en främmande miniubåt på svenskt territorialvatten. Statsministern, överbefälhavaren och försvarsministern är på plats på presskonferensen, gravallvarliga medelålders män med förtroendeingivande tonläge och rynkade pannor.

Man förstår att läget är allvarligt.Varifrån u-båten kom är dock inte fastslaget. Frågor kring u-båtens hemmahörighet ställs hela tiden av journalisterna, men det enda svar de får är att man inte kunnat identifiera u-båtens nationalitet. Löfven meddelar dessutom att försvaret ska stärkas och att regeringen ska upprätta ett säkerhetspolitiskt råd som ska ha till uppgift att diskutera och analysera information och ha bättre koll på den säkerhetspolitiska situationen i världen. Rådet ska inte enbart hantera militärpolitiska frågor utan även miljökriser och epidemier som ebola.

På frågan om det var ryska u-båtar eller om de kom från NATO får vi som sagt inget svar. Däremot pratar Stefan Löfven om att vi har en kustlinje som är lika lång som USA:s östkust och därför omöjlig att bevaka till hundra procent. Lite intressant att han nämner en speciell nation i sammanhanget, tycker jag. Förvarsministern surrar däremot om vårt militärpolitiska samarbete med Finland och hur det kan utvecklas. Jag kan konstatera att mitt tidigare blogginlägg, Är det Ryssland eller NATO som kränker våra vatten? där jag var kritisk mot tidningarnas skriverier om ryska u-båtar stämde på pricken. Hur kan vi egentligen vara säkra på om u-båten kom från NATO eller Novgorod? Som överbefälhavare Sverker Göransson poängterade bör vi inte spekulera utan hålla oss strikt till fakta. Och då blir svaret att ingen vet. Än.

Världens mest kontantlösa land!

Det kontantlösa Sverige. Till och med
försäljarna av Situation Stockholm
tar numera kreditkort.

Sverige är världens mest kontantlösa land. Ja, det hävdar i alla fall i den brittiska tidningen The Guardian i en artikel idag. Sverige påstås ligga långt före både Storbritannien, övriga Europa och resten av världen både när det gäller teknologiska lösningar och implementering av system för kontantlös betalning. Fyra av fem inköp i Sverige görs nu elektroniskt, hävdar Niklas Arvidsson, docent i Industriell Dynamik vid skolan för Industriell Teknik och Management på KTH och enligt honom är nästa steg i utvecklingen att vi blir helt kontantlösa.

Som ett positivt exempel tar tidningen upp möjligheten att köpa Situation Stockholm med hjälp av en elektronisk betallösning från företaget iZettle, som gör att försäljarna inte länge är beroende av att de förbipasserande kunderna har kontanter på sig. De kan numera betala med hjälp av kortdosor. Detta har enligt Pia Stolt på Situation Stockholm ökat försäljningen av gatutidningen, som säljs till förmån för de hemlösa, med 59 %.

Andra som har fördelar av de kontantlösa systemen är busschaufförerna på SL. Med kontantlös betalning på bussen har deras säkerhet förbättrats ordentlig. Även bankerna är enligt tidningen nöjda med situationen. Hanteringen har förbillligats och riskerna för bankrån har minskat kraftigt

En av de varmaste förespråkarna för det kontantlösa samhället är enligt reportaget den gamle ABBA-veteranen Björn Ulvaeus, som berättar att ABBA-museet varit kontantlöst ända sen det öppnade 2013.

Själv har jag gått in i det kontantlösa samhället lite halvhjärtat. Jag har tre betalkort varav två med kredit, så det är sällan aktuellt att ta ut pengar på banken. Skulle jag tappa SL-kortet så får jag gå till närmaste Pressbyrå eftersom jag inte gått med i den elektroniska plånbok som numera krävs för att få köpa en sms-biljett direkt på bussen. Dessutom kräver min kemtvätt/skrädderi/skomakare Claudia i Aspudden alltid kontant betalning, så då för jag springa till biljettautomaten och ta ut pengar.

Den grupp som haft svårast att ta till sig den nya tekniken är de svenska pensionärerna, och det rapporteras i the Guardian att endast 50 % av pensionärerna använder betalkort överallt. 7 % använder aldrig betalkort. Det påpekas också i artikeln att det kontantlösa systemet ställer till problem för turisterna, som ofta inte är medvetna om att de måste förköpa biljetter på lokaltrafikens bussar och tåg.

De enda andra som har anledning att sörja det kontantlösa samhället är väl gatumusikanterna och de tiggande romerna, som får jobba längre för pengarna. Jag har å andra sidan sett många slantar på botten av tiggarnas muggar och i musikernas gitarrfodral, så helt kontantlöst är nog inte Sverige ändå. Och svenskarna gillar sina mynt och sedlar, intygar Niklas Arvidsson i the Guardian. Det är en del av den svenska identiteten som vi inte vill göra oss av med. Folk vill veta att deras pengar finns där, även om de inte använder dem i realtid.

Sluta att mobba Alice!

Efter valet i september var kulturminister Alice Bah Kuhnke den stora snackisen, en välkänd programledarprofil och do gooder som saknade erfarenhet av politik på högre nivå. Nu när hon varit kulturminister i fyra veckor stormar det för fullt kring hennes person.

Vad kan Alice om kultur? Inte mycket om man får tro de kulturskribenter som just nu hetsar mot hennes okunskap om svensk kulturpolitik. Huvudkritiken verkar vara att Alice "saknar kulturell kärna". Betyder det att hon är obildad? Alice rapporteras läsa facklitteratur och forskningsrapporter, fast själv hävdar hon att hon läser böcker. Hon kritiseras för sin kulturpolitiska debattartikel i DN den 5/11, där hon enligt ett svar från biträdande kulturchefen Jens Liljestrand på Expressen bara framför floskler och substanslös textreklam. Men Alice är ju ingen professionell skribent utan minister. Betyder det att Alice är okunnig? Det är nog det som är kulturjournalisternas främsta angreppspunkt. Men är det sant? Kanske. Hon har nu varit kulturminister i fyra veckor och greppar ännu inte helt sitt komplexa område. Framförallt är hon dålig på att hantera medierna, och behöver mer medieträning.

Men ja, jag tycker att Alice är mobbad och tror att det beror på tre saker: Kön, etniskt ursprung och politik. Drevet mot Alice leds huvudsakligen av män. Som kvinna och offentlig person är man extra utsatt, vilket diskuteras i Maria Svelands artikel i Dagens Media. Dessutom är Alice med sitt afrosvenska ursprung och sin uppväxt på landsbygden en udda figur i den fina kulturvärlden. Kanske är kulturjournalisterna mer fördomsfulla än de vill erkänna? Men framförallt så tror jag att kritiken mot henne är politisk. Alice Bahs (och miljöpartiets) uppfattning om kulturen som ett instrument för demokrati och delaktighet ekar av 70-talets vänsterideal. Det är inte en politik som de liberala kulturcheferna på de stora tidningarna skriver under på. Det bekräftas av folkpartiets surmagade kulturpolitiska sekreterare Jasenko Selimovic i en debattartikel i DN den 6/11, Miljöpartiet tar svensk kulturpolitik till en ny bottennivå.

Det är väldigt tydligt att den mediala kultureliten förväntat sig något annat av kulturpolitiken än det som formuleras i dag. Man vill ha ökade satsningar på de stora, kulturella institutionerna, en ny mediepolitik och en politik för ett annorlunda presstöd. Men det betyder inte att den nya regeringen inte formulerat en bärande kulturpolitisk idé som är möjlig att utveckla, och att Alice Bah inte skulle vara kompetent att genomföra den. Den röd-gröna regeringen har redan förstärkt kulturbudgeten med över 225 miljoner kronor. Pengarna vill de bland annat använda till att stärka kulturskolorna och öka kontakten mellan kulturskolan och grund- och förskolan, ge ökat stöd till fria scenkonstarbetare, satsa på folkbiblioteken och kultur i miljonprogramsområden och avskaffa avgifterna till museernas basutställningar. Det, om något, är väl en bra början på en demokratisk och inkluderande  kulturpolitik.

..

Pumpa till middag på Halloween!

Butternutsquashen är en vintersquash på ca 3 kg som
härstammar från Massachussetts, USA. Den importeras
året om från Europa,och kan också med framgång odlas i
södra Skandinavien.

Jag har inte skrivit om det tidigare, men för att rädda miljön brukar jag laga vegetarisk mat minst tre gånger i veckan. Nu är det Halloween och dags för säsongens primör, pumpan! Den här gången blev det en pumpasoppa. Det utmärkta receptet hittade jag i kokboken Veggivore - med kärlek till grönt av Cecilia Vikbladh.

Pumpasoppa är inte bara gott, det är nyttigt också. Att dra ner på köttet och välja vegetarisk mat ett par gånger i veckan är nämligen en enkel åtgärd för den som vill göra en insats för att bromsa klimatförändringarna.

Min delikata soppa tillagades hemma i mitt kök och det krävde en butternutpumpa eller butternutsquash som inköptes på ICA. Jättetung att släpa hem, men det var värt besväret.

För sex personer behövs ca 1,5 kg pumpa. Dubbla receptet om ni blir fler.

Efter att pumpan halverats och kärnorna skrapats ur penslades pumpaköttet med lite olivolja och sen bakade jag det i ugnen i ca en timme så att det blev mjukt. Chili, citrongräs,lök, vitlök och ingefära bryntes i en stor gryta i ett par minuter. Sen tillsatte jag kokosmjölk på burk (kung Markatta har bra ekologisk), vatten och buljongtärningar och allt fick sjuda i ca 10 minuter. Pumpaköttet togs ut ur ugnen, skars i småbitar och lades i grytan tillsammans med citrusjuice, citrusskal och socker. Slutligen mixades alltihop med en mixerstav tills soppan blev slät och smakades av med salt och peppar. Busenkelt.

Om man vill kan man dekorera med koriander och ringla lite olivolja över också.

Soppan består mest av grönsaker. Här kommer receptet. Tänk på att köpa ekologiskt så långt det går.(4-6 personer)

1,5 kg pumpa, gärna butternut, muscat- eller hokkaidopumpa
1 röd chilifrukt
2 stjälkar citrongräs
1 gul lök
2 vitlöksklyftor
2 msk olivolja
1 msk färsk, riven ingefära
3 dl kokosmjölk
8 dl vatten
2 grönsaks- eller hönsbuljongtärningar
Rivet skal och saft av en apelsin eller citron
1 msk rörsocker (gärna muscovado)
salt
svarpeppar
färsk koriander
olivolja

Halloween är en anglosaxisk högtid som slog igenom i Sverige i slutet av 1990-talet och har blivit väldans populär. I Sverige firar vi traditionellt Alla helgons dag med att tända ljus på de dödas gravar, en ganska stillsam och dyster högtid med plats för eftertanke. Troligtvis är det vårt behov av ljus och fest i mörka tider som fått oss att ta till oss den irländska och skotska traditionen med pumpor, fest och barn som hotar med bus om de inte får godis.

Happy halloween!

Låt vargarna leva, de behövs i naturen!

Vargstammen breder ut sig och vargen finns nu även utanför Stockholm rapporterar DN idag. Men kanske inte så länge till. Enligt tidigare rapporter öppnar Naturvårdsverket för licensjakt på upp till 100 vargar i vinter. Det vore synd, för enligt filmen How Wolves Change Rivers gör vargen stor nytta i naturen.

Regeringen sägs vara splittrad i frågan om den svenska vargjakten. Miljöminister Åsa Romson är mot beslutet, och har bett landsbygdsminister Sven-Erik Bucht att upphäva det. Hon anser det oförenligt med Sveriges internationella åtaganden att sätta igång en massiv vargjakt. Sven-Erik Bucht anser dock att verkets beslut ska följas.

Men varför ska man egentligen skjuta vargarna när de gör så stor nytta i naturen? I filmen från den amerikanska naturparken Yellowstone, publicerad av SFG, visar sig vargen vara ytterst nyttiga för den biologiska mångfalden och till och med kunna förändra flodernas lopp.

Enligt filmen så återinplanterades vargen i Yellowstones nationalpark 1995, och det har visat sig vara ett lyckosamt experiment. När toppredatorn etablerat sig följde en kedjereaktion som ledde till en bättre skogstillväxt med fler fåglar och insekter, Bävrar och björnar ökade i antal, liksom en mängd andra arter av smådjur som tidigare hållits tillbaka.

Ja till och med floderna påverkades positivt av vargens närvaro eftersom skogstillväxten minskade jorderosionen och stabiliserade strandbankarna vilket i sin tur ledde till att flodernas lopp stabiliserades. Och hela denna fantastiska utveckling på grund av att vargen återigen fick löpa fritt i naturparken efter 70 års frånvaro.

I Sverige ser vi tyvärr annorlunda på saken. Naturvårdsverkets beslut bygger på målet att Sverige ska ha 270 vargar och att det kan alltså leda till en masslakt på varg med upp till 100 skjutna vargar i vinter, just när landet fått en regering där miljöpartiet ingår som ett av de två regeringspartierna.

Bättre hade man ju väntat sig av en rödgrön regering.

Fas 3 börjar avvecklas 2015

Den kritiserade arbetsmarknadspolitiska åtgärden 

Fas 3 börjar avvecklas 2015. 

Att Fas 3 ska tas bort blev enligt Aftonbladet klart redan två veckor efter valet i en uppgörelse mellan statsminister Stefan Löfven, Socialdemokraterna, och utbildningsminister Gustav Fridolin, Miljöpartiet. Fas 3, eller sysselsättningsfasen som den numera kallas, kom till under alliansregeringens första regeringsperiod och är en av många  kritiserad arbetsmarknadsåtgärd för de som "står längst bort från arbetsmarknaden".

Den glädjande nyheten är det nu formellt beslutats att fas 3 avskaffas. Avvecklingen börjar redan 2015 enligt Johan Dellensjö, politisk sekreterare i Västerpartiets riksdagsgrupp. Vad det innebär är fortfarande mer osäkert. Än så länge har det endast fattats ett konkret beslut i frågan: Anordnarbidraget sänks från 5000 kronor till 2200 kronor per månad. Bara det betyder förmodligen att flera fas 3-anordnare lägger ner verksamheten eftersom det inte längre bär sig att driva en lönsam verksamhet med så låg ersättning per inskriven deltagare. De anordnare som ändå vill vara kvar kommer att få hålla på tills deras avtal går ut. Det är alltså risk för att redan inskrivna Fas 3-deltagare får sitta kvar i systemet i ytterligare något år. Enligt uppgifter från Arbetsförmedlingen ska programmet vara avvecklat 2016.

Hur det går med Fas 3-deltagarnas rätt till arbetsmarknadsutbildning är fortfarande oklart. Tidigare har ju den som blev inskriven i Fas 3 förlorat rätten till vidareutbildning. Det troliga är att de här rättigheterna utökas igen, eftersom det har sagts att långtidsarbetslösa förutom hjälp till jobb även ska få möjligheter att vidareutbilda sig (se AB:s artikel) men säker kan man inte vara. De långtidsarbetslösa är ingen prioriterad grupp i den nya budgeten och arbetsmarknadsdepartementets fokus ligger enligt deras hemsida på ungdomar och arbetsmiljö.

Hur som helst så blir det en förändring och tanken är enligt Johan Dellensjö att de arbetslösa i stället för att anvisas till Fas 3 ska slussas in i s.k. extrajobb inom välfärden där de ska arbeta med sånt som behöver göras och inte tidigare blivit gjort. Det ska handla om anställningar med kollektivavtalsenliga löner. Detta är, enligt Johan Dellensjö, en mycket bättre lösning än fas 3, eftersom det handlar om riktiga jobb som också ökar chansen att få andra, mer kvalificerade jobb.

TTIP - handelsavtal med politiska konsekvenser

EU-parlamentarikerna Malin Björk (v), Max Andersson (mp), 

Christoffer Fjellner (m)och Lars Adaktusson (kd) deltog i

EU-parlamentets utfrågning om TTIP på Europahuset i
Stockholm.De hade vitt skilda åsikter om avregleringarna och
skiljedoms-klausulen ISDS som ska skydda investerarna.

På Europahuset den 17 oktober diskuterades frihandelsavtalet TTIP. Talare var Henrik Isakson, tf enhetschef och huvudansvarig för TTIP på Kommerskollegium, juristen Annette Magnusson, generalsekreterare på Stockholms handelskammares skiljedomsinstitut, ordföranden för LRF, Helena Jonsson, och ordföranden för den europeiska konsument-organisationen BEUC, Örjan Brinkman,

Dessutom hölls en paneldebatt med fyra EU-parlamentariker från olika riksdagspartier.

Som jag tidigare har skrivit så är TTIP mer än ett frihandelsavtal, det är ett avregleringsavtal där företrädare för EU och USA vill ta bort hinder och regleringar som de menar kan hämma det fria handelsutbytet mellan de båda unionerna. De vill också skapa nya marknader genom öppna upp större delar av den offentliga sektorn för upphandlingar av privata investerare. Målet är ökade vinster för företagen, och i en utredning beställd av EU-kommissionen har Centre for Economic Policy Research kommit fram till att avtalet kan leda till en ökning av EU:s ekonomiska produktion med 0,5 % fram till 2027.

Förhandlingarna sker i största hemlighet och alla dokument är hemligstämplade. De företrädare för nationella intressen som får tillgång till informationen har tystnadsplikt. De får sitta i ett speciellt rum utan tillgång till papper eller elektroniska hjälpmedel och har ingen chans att dokumentera den information de får.

Dessutom vill företagen ha en investeringsskyddsklausul, ISDS, som ska ge dem rätten att via ett skiljedomsförfarande överklaga politiska beslut som kan hota deras förväntade vinster. Denna klausul verkar bli den verkliga stötestenen i förhandlingarna, eftersom den skulle kunna bli ett medel för att förhindra politiska beslut kring frågor som rör t.ex miljö och arbetsrätt. Klausulens vara eller inte vara är redan nu föremål för diskussion och Anders Lindberg skrev i går i Aftonbladet att ISDS troligen omöjliggör en uppgörelse om handelsavtalet. Men enligt Anette Magnusson på Stockholms handelskammare finns de ingen anledning att oroa sig för ISDS som är en helt normal tvistlösningsmekanism som främst kommer att användas för att förhindra exproprieringar.

Helena Jonsson verkade däremot oroad. Avregleringarna av t.ex jordbrukspolitiken har varit föremål för studier av LRF och enligt Helena Jonsson skulle utfallet i dagens läge bli negativt för det svenska jordbruket och den svenska livsmedelsindustrin. Med vårt omfattande djurskydd och höga krav på livsmedelshantering riskerar svensk livsmedelsindustri att konkurreras ut av den billigare amerikanska hanteringen med stor antibiotikaanvändning, tillväxthormoner, giftiga besprutnings-medel och GMO-manipulerade grödor. Även Örjan Brinkman från BEUC hade farhågor om att konsumentskyddet kan komma att försämras kraftigt, inte minst när det gäller digitala rättigheter. Det är känt att parterna diskuterat att föra in delar av det av Europaparlamentet tidigare nedröstade ACTA-avtalet i TTIP.

Är TTIP ett bra avtal? Om det rådde delade meningar bland EU-parlamentarikerna. Malin Björk från Vänsterpartiet menade att det som beskrivs som ett borttagande av hinder och regleringar egentligen är ett avskaffande av viktiga lagar som gäller skyddet för arbetare, miljön, djur- och livsmedelshantering och farliga kemikalier som europeiska organisationer och medborgare har kämpat i åratal för att få igenom. Därför måste vi, ansåg hon, kräva att avtalets regler läggs på en högsta nivå snarare än en miniminivå om det överhuvudtaget ska vara gångbart. Max Andersson ifrågasatte om det är så smart att hemlighålla avtalets innehåll eftersom betydande delar av regelverket ändå måste röstas igenom i varje parlament innan avtalet kan godkännas. Moderaternas Christoffer Fjellner menade att förhandlingarna är öppna eftersom förhandlingsmandatet publicerats medan kristdemokraten Lars Adaktusson mest verkade vara arg på Björk och Andersson för att "de där" som han uttryckte det, vill stoppa eller kraftigt försämra ett avtal som har så många fördelar för den europeiska tillväxten.

Bland de talare som saknades under utfrågningen var företrädare för fackförenings- och miljörörelsen, områden som av allt att döma kommer att påverkas kraftigt om avtalet går igenom, och det gjorde att seminariet gav en ofullständig bild av hur TTIP egentligen kommer att påverka viktiga delar av våra liv.

Är det Ryssland eller NATO som kränker våra vatten?

1982 pågick jakten på en rysk u-båt i Hårsfjärden för fullt
men i efterhand framstår det inte som lika glasklart vilken

nationalitet den undervattensfarkost som kränkte svenska 

vatten hade.

Ubåtsjakten i Stockholms skärgård pågår återigen för fullt, och tidningarna är fulla av spekulationer och frågor av typen "Vad är det för farkost?", "Främmande undervattensverksamhet trolig" och "En inkräktare kan trycka på botten". Nödsamtal gick till Ryssland". Vissa återhållsamma röster finns också i presskören, t.ex Skånskan.se:s artikel Vänta med slutsatser.

Själv har jag försökt ställa en fråga till Rysslandsexperten Jakub Swiecicki från Utrikespolitiska institutet som chattar på Aftonbladet just nu. Tyvärr har AB fått problem med sin chattfunktion så jag har inte hunnit få svar på min fråga av experten på Rysslands närvaro i Östersjön än, men ungefär så här löd den: Nu råder återigen full kalabalik på försvarsfronten. Man jagar en u-båt i Stockholms skärgård och alla experter har bestämt sig för att den är rysk. Men hur vet man att den är rysk? När det begav sig förra gången, i början av 80-talet, så visade det sig att det var NATO-ubåtar som kränkte våra vatten för att testa vår försvarsvilja. Det hävdade åtminstone USA:s före detta utrikesminister Caspar Weinberger i  en intervju i TV-programmet Striptease enligt en artikel i Aftonbladet från den 8 mars 2000.

Frågan är alltså om försvaret och medierna just nu har tillräckligt med information för att kunna fastslå vilken nationalitet u-båten man jagar i Kanholmsfjärden har, eller om det verkligen är en främmande u-båt. För en större exposé om styrkeförhållandena i Östersjöområdet hänvisar jag till Anders Romesjös utmärkta artikel på jinge.se idag,Varifrån kommer det stora krigshotet?

Christer och Filippa fick sparken från SLL!

Torbjörn Rosdahl fick fick fortsätta
som finanslandstingsråd i SLL. Han
anses vara en skicklig förhandlare
som kan jobba över blockgränserna.

Alliansen har lyckats behålla makten i Stockholms läns landsting trots ett tapp på 8,7 % av rösterna. Nu låter man kvasten gå och rensar ut de politiker som inte har hållit måttet. Ilskan över vårdskandaler och underskotten i SLL har lett till att både sjukvårdslandstingrådet Filippa Reinfeldt och trafiklandstingsrådet Christer Wennerholm har fått lämna sina poster. Filippa valde att avgå från jobbet som sjukvårdslandstingråd och lyckades inte bli vald till finanslandstingsråd och lämnar därför politiken med omedelbar verkan. Enligt DN låg det internt missnöje bakom hennes nederlag. Spårvagnsgeneralen Christer Wennerholm har fått sparken. M-veteranen Torbjörn Rosdahl behåller sin plats som moderat finanslandstingsråd.

Det är naturligtvis tråkigt att det inte blev maktskifte i SLL, när både riksdagen och kommunen fick rödgrönt styre, men förändringarna är ändå positiva. Nya allianspolitiker, förhoppningsvis med större ekonomisk kompetens tar nu över och får försöka få ihop pengar till driften av SL och länets sjukhus som beräknas gå med ett sammantaget underskott på nästan 1 miljard.

Nya skattehöjningar eller taxehöjningar eller både ock är att vänta. De planerade utbyggnaderna av spårvägar och tunnelbanelinjer i regionen får skjutas på framtiden i väntan på hållbar finansiering. Ett annat problem är utvecklingen av Nya Karolinska Solna, det nya, toppmoderna universitetssjukhus, projekterat, byggt och drivet av privata företag som varit Filippas baby och där kostnaderna anses skena okontrollerat. I slutet av 2013 beräknades byggkostnaderna bli minst två miljarder dyrare än beräknat och den totala prislappen för byggande och drift under 30 år förutsägs hamna på minst
50 -70 miljarder. Projektet har också kritiserats för att det ger färre vårdplatser än tidigare.

Det ska bli spännande att följa utvecklingen av SLL:s verksamhet under nästa mandatperiod.

Kungen får flyga från Arlanda i framtiden

Så här kan det se ut på Bromma flygplats i framtiden om de
rödgröna får bestämma. 50 000 bostäder planeras efter 2022.

Praktsvek, dråpslag och vansinne. Det är tre av de starka substantiv som förespråkarna för Bromma flygplats använde när informationen om att den politiska majoriteten i stadshuset planerade att utreda möjligheterna att lägga ner Stockholmsregionens mest centrala flygplats offentliggjordes.

Bakgrunden är ett vallöfte från V och MP i Stockholms stad om arbeta för en nedläggning av Bromma flygplats om de fick makten i stadshuset.

Efter valet kunde de rödgröna med stöd av feministiskt initiativ bilda ett majoritetsstyre i Stockholms stad. Nu har mp och v uppenbarligen fått med sig socialdemokraterna på att göra en utredning kring hur nedläggningen av Bromma flygplats skulle kunna gå till. Utredningen ska vara klar i oktober 2016 och målet är att flygplatsen ska vara stängd 2022.

Fördelarna är flera: Minskat buller och bättre miljö för de boende i området, som är ett av Stockholms kommuns mest tätbebyggda. Risken för en flygkrasch i ett tätbefolkat urbant område minskar. Stängningen är tänkt att följas av ett byggprojekt med 50 000 nya lägenheter på den lediga marken, vilket kraftigt skulle öka utbudet av bostäder i Stockholms kommun. Dessutom leder en omdirigering av flygtrafiken till ett bättre utnyttjande av Arlanda flygplats som då blir huvudflygplats för hela regionen.

Nackdelarna är främst längre avstånd till och från flygplatsen för affärsresenärer, regeringen och kungen, men eftersom kommunikationerna är så väl utbyggda borde det vara tämligen lätt för vår styrande elit att ta sig till Arlanda. Det finns tydligen ett problem med kapaciteten på den tredje landningsbanan, men om det löses finns det inga hinder för att trafiken utan problem ska kunna omdirigeras till Arlanda.

Det är ett bra beslut med tydlig miljöinriktning som kommer att få stora fördelar för hela Stockholmsregionen inte minst ur bullersynpunkt. Innan beslutet kan tas måste även riksdagen säga sitt, vilket gör att planerna än så länge är osäkra, men en tydlig riktning mot en stängning har ändå angivits. Förhoppningsvis får vi snart ytterligare ett område nära Stockholms centrum som kan ge husrum åt de många bostadslösa.

TTIP - ett hot mot vår demokrati och miljö!

TTIP-avtalet handlar om så mycket mer än handel. TTIP är ett
avregleringsavtal som påverkar arbetsrätt, konsumentskydd
och miljöskydd. Och det sker utan att medborgarna får insyn.

Nu står det klart att frihandelsavtalet TTIP (Transatlantiskt partnerskap för handel och investeringar) som just nu förhandlas mellan EU och USA kommer att få långtgående konsekvenser för medborgarna i de berörda länderna.

Tänk er att gränsvärden för skadliga kemikalier i hygienprodukter och kosmetika och begränsningen av av hormonstörande kemikalier, t.ex ftalater i leksaker tas bort med ett penndrag. Tänk er att Sverige översvämmas av GMO-modifierade livsmedel, klordoppade kycklingar och kött fullproppat med antibiotika och tillväxthormoner. Tänk er att det blir restriktioner på offentliga inköp som främjar lokala och hållbara produkter.

Och när vi  fått våra politiker att lagstifta om en skärpning av reglerna för livsmedelshantering eftersom människor blir sjuka eller dör av maten de äter så stäms Sverige av multinationella bolag som anser att regleringen hotar deras förväntade vinster

Allt detta och mycket mer kan bli verklighet om det transatlantiska frihandelsavtalet som just nu förhandlas mellan EU och USA går igenom. EU och USA har redan avskaffat eller sänkt de flesta tullarna, därför siktar avtalet främst mot att likrikta och standardisera regler och lagar, märkningar och godkännadeprocedurer över Atlanten. Det betyder att EU:s regler och standarder inom flera områden som t.ex matsäkerhet, konsumentskydd och miljö riskerar att sänkas eller avskaffas. Målet för avtalet är en avreglering så att industrin ska kunna sälja fler produkter utan besvärande lagar och restriktioner.

Genom reglerna om investerarskydd (ISDS) kommer utländska företag att kunna stämma stater som vill  genomföra en politik som går ut över investerarens förväntade vinst.

Förhandlingarna om TTIP-avtalet har pågått bakom lyckta dörrar sedan 2013. Medborgarna och civilsamhället har vägrats tillträde till förhandlingarna och har fortfarande bara tillgång till ett antal läckta dokument från förhandlingarna. Enligt Rikard Allvin, politisk sekreterare för Miljöpartiet i EU-parlamentet, har endast vissa av parlamentets ledamöter tillgång till delar av dokumenten, och de har absolut tystnadsplikt. I den mån de får information kan de alltså inte kommunicera med sina väljare kring de här viktiga frågorna. Samtidigt har läckta dokument från EU-kommissionen beskrivit kommissionens strategi för hur TTIP ska kommuniceras positivt!

Frågan om avtalets utformning och förhandlingsparternas hemlighetsmakeri är en het potatis i flera EU-länder, men i Sverige har debatten hittills inte varit särskilt omfattande. Svenska Journalistförbundets ordförande framförde nyligen kritik mot att avtalet inte skildras i svensk press. Nu verkar det dock som om intresset i Sverige för TTIP och dess konsekvenser ökat något. Bland annat kommer EU-parlamentet att ha ett seminarium om frågan den 17 oktober på Europahuset i Stockholm. Organisationerna Jordens vänner, March against Monsanto och FIAN har anslutit sig till den internationella kampanjen Stop TTIP CETA TISA som består av en allians av gräsrotsorganisationer som ägnar sig åt att samla och förmedla information, ordna kampanjer och protestaktioner, samla in namnunderskrifter och trycka på politiker i EU-parlamentet och nationella parlament att säga nej till avtalet. Förhoppningsvis deltar allt fler svenskar i liknande aktioner mot ett hemligstämplat avtal som hotar både demokrati och miljö.

Ska Sverige skärpa lagstiftningen mot terroristbrott?

Före detta Guantamofången Moazzam Begg är
ett offer för en godtycklig terroristlagstiftning.
Han anklagades och fängslades för terrorbrott
trots att brittiska underrättelsetjänsten känt till
och godkänt hans resor till Syrien. 

I den uppjagade stämning som råder efter jihadistgruppen IS framryckning i Irak och Syrien passar politiker lite överallt på att föreslå skärpt lagstiftningen för terroristbrott, mot de medborgare som sökt sig till stridsområdet.

Efter USA:s destabilisering av Irak under ockupationen 2003-2012 har området utsatts för en våldsvåg av sällan skådat slag som nu kulminerar med att den sunnitiska jihadistgruppen IS lägger under sig allt större områden, både i Irak och det lika instabila Syrien, sedan flera år förhärjat av ett blodigt inbördeskrig. Detta har naturligtvis lett till reaktioner.

På nätet och TV sprids videofilmer där IS halshugger engelsmän och amerikaner som arbetat i området, vilket ytterligare ökar ilskan och skräcken hos de västerländska mediekonsumenterna. Tidningarna späder på med dramatiska rapporter från syriska Kobane och Irak, där IS våldsdåd skildras i detalj. Språket är våldsamt och artiklarna innehåller ständigt ord som terrorgrupp, skräckvälde, Al Quaida, våldsamma terrorister, hot mot världsfreden. IS påstås hota stabiliteten i västvärlden genom att muslimer från Europa reser till Syrien och tar värvning hos jihadisterna. För Sveriges del aktualiserades frågan efter en artikel i SvD för några veckor sen, där en källa hävdade att åtta somaliska flickor rest till Syrien för att ansluta sig till IS. Hur hög sanningshalten i detta påstående egentligen är är fortfarande obesvarad, men dagen efteråt lade dåvarande demokratiministern Birgitta Olsson fram sitt förslag om skärpt svensk terroristlagstiftning mot svenskar som reser till Syrien för att delta i terrorismträning utomlands. I hastigheten glömde hon att terroristlagstiftning oftast är mycket godtycklig och svår att förena med rättsstatens principer. Hur bevisar man t.ex att en person genom att resa till Syrien för att delta i inbördeskriget med dess uppsjö av stridande grupper och humanitära organisationer faktiskt gjort sig skyldig till terrorbrott?

I veckan publicerade de brittiska tidningarna flera artiklar om den tidigare Guantanamofången och nuvarande människorättskämpen Muazzam Begg som suttit fängslad i Belmarshfängelset i sydöstra London i sju månader, oskyldigt anklagad för terrorbrott. Begg är upprörd över att man  med stöd av brittisk terroristlagstiftning griper så många som på senaste tid återvänt till Storbritannien från resor till Syrien, även de som vänt ryggen åt IS. Det handlar oftast om unga, brittiska muslimer som kan få fängelsestraff på upp till 15 år om de (i slutna rättegångar) befinns skyldiga till samröre med terroriststämplade grupper.

Även i Sverige har frågan som tidigare nämnts varit upp till debatt. Efter valet har arbetet avstannat och det finns idag inget konkret förslag till en skärpt, svensk terroristlag. Låt oss hoppas att Sverige även i fortsättningen slipper den här typen av människorättskränkande lagstiftning. Vad Mellanöstern behöver nu är insatser för fred, inte det eskalerande våld som leder till mer blodspillan och i förlängningen en ännu mer ohanterlig flyktingvåg.

Sprider dagstidningarna propaganda?

Har åtta svensk-somaliska kvinnor låtit sig värvas som
 administratörer, sjuksystrar och barnaföderskor åt IS i
 Syrien eller handlar det helt enkelt om att skapa ett hot?

Jag blev rätt häpen när jag idag gick in på min digitala SvD-sida och läste artikeln högst upp på ettan: Nytt fenomen: Oro för att unga svenskor dras till IS. Artikeln handlar i korthet om att åtta unga kvinnor av somaliskt ursprung ska ha rest till Syrien, utan familjernas vetskap, för att ansluta sig till IS. Källorna är främst Ibrahim Bouraleh, Islamiska förbundet i Järva och flyktingpsykologen Yassin Ekdahl. Flickornas familjer sägs vara helt förtvivlade och ha försökt stoppa dem men inte lyckats. Påståendena är ganska vaga (man vet t.ex inte om kvinnorna har haft någon kontakt med IS) och kan inte bekräftas av vare sig polisen eller Säpo.

Jag tyckte att artikeln kändes islamfientlig och fördomsfull, mot både muslimer och kvinnor, som påstås inte ha någon stridande roll i organisationen, utan jobbar med administrativa och humanitära sysslor och främst har en roll som hustrur och barnaföderskor (sic).

Dröm om min förvåning när jag sökte på nätet och hittade en påfallande identisk artikel från DN, publicerad den 6 juni i år. Tidningen hävdar att det är ett nytt fenomen som uppmärksammats: Unga kvinnor reser från Stockholm till kriget i Syrien. Där handlar det om sex flickor av somaliskt ursprung som åkt till Syrien och anslutit sig till de muslimska rebellerna (al Quaidainspirerade grupper enligt DN.). Deras roll är främst att stötta och serva de krigförande. Källorna är desamma som i SvD-artikeln, Ibrahim Bouraleh och Yassin Ekdahl.

Kanske är det samma kvinnor som avses, men om DN i juni enbart kände till att de anslutit sig till Al Quaidainspirerade grupper, hur kan då SvD med bestämdhet i september hävda att de sökt sig till IS? Ingen vet ju var kvinnorna befinner sig. Min poäng är att det verkar vara samma story som berättas, av samma källor men med flera smärre förändringar. I stället för sex kvinnor i DN är det nu i SvD åtta, de har åkt till Syrien för att eventuellt ansluta sig till jihadisterna. De som åkte sist liknar varandra, två systrar och en bror eller två flickor som (eventuellt) hämtats av den enes bror.  De har rest till landet via Turkiet och familjerna har gjort allt de kan för att stoppa dem. I båda artiklarna uttrycker källorna sin oro för utvecklingen och har vänt sig till företrädare det svenska samhället för att få hjälp. I DN anges tiden för resorna till maj i år, i SvD-artikeln anges augusti som avresetid för de två senaste rekryterna, men båda artiklarna presenterar storyn som ett nytt fenomen, vilket det ju inte längre är. SvD smackar också på med intervjuer med terroristexperten Magnus Ranstorp, polisen och Säpo för att försöka skapa större trovärdighet och dessutom lägger man till ryktet om en IS-rekryterare i Rinkeby, något som polisen inte kan bekräfta.

Det finns inga referenser till DN-artikeln i SvD-artikeln. Vad tror ni om artiklarnas trovärdighet? Döm själva.

Skotskt nej till självständighet

Harry Potters skapare JK Rowling
stöttade nej-kampanjen Better
together med en miljon pund.

Skottland röstade i går nej till självständighet från Förenade kungadömet. Nejsidan vann med med 55 % mot ja-sidans 45 % och London och Europa kunde dra en suck av lättnad. Ännu mer lättad var säkert den brittiska premiärminister David Cameron, som som satt sin politiska framtid på spel inför gårdagens folkomröstning. Stora förändringar står ändå för dörren då Skottland vid ett nej i folkomröstningen utlovats ett utvidgat självbestämmande från centralregeringen i Westminster.

Enligt Bo Inge Andersson på SVT kommer förhandlingar om en överföring av mer makt till det skotska parlamentet snart att inledas. "Vad vi kan vänta oss är att Skottland på en del punkter får mer makt över den ekonomiska politiken och välfärdsinrättningarna. Det betyder att det regerande nationalistpartiet - som kallar sig socialdemokratiskt - kan driva en politik som skiljer sig från den konservativa politiken söder om gränsen.Målet för den skotska ja-sidan tycks ha varit ett välfärdssamhälle av skandinaviskt - troligen närmast norskt - snitt. Det är frågan hur mycket av detta man nu kan tvinga av den borgerliga regeringen i London.Frågorna som kan komma upp är till exempel om Skottland ska få mer tillbaka av oljeinkomsterna. Det handlar dessutom om att Skottland vill ge en mer utvecklad sjukvård än den som erbjuds i söder", menar Bo Inge Andersson

Besvikelsen på ja-sidan var stor, bland annat i Glasgow där majoriteten röstade för ett utträde. Skottlands nej till självständighet väntas också enligt Wolfgang Hansson i Aftonbladet väcka negativa känslor hos separatiströrelser i andra europeiska länder som Spanien, Bosnien-Herzegovina och Belgien, som länge kämpat för egna folkomröstningar för självständighet, och som nu känner att mattan dras undan för deras krav på att bryta sig loss och skapa egna nationer.

Framgången för nej-sidan kan delvis tillskrivas Better together-kampanjen, som samlade politiker, privatpersoner, musiker, artister och författare från hela Storbritannien i en rörelse för att bevara unionen.

Alliansens politik ger dyrare SL-taxor

Christer G Wennerholm har
dragit igång många infrastruktur-
projekt men glömde berätta
vem som ska betala kalaset.

Mycket har sagts om Stockholmslandstingets politik under året som gått, men fokus har av förklarliga skäl legat på sjukvården. Sjukvårdslandstingsrådet Filippa Reinfeldts prioriteringar har granskats och kommenterats medan hennes kollega, trafiklandstingsrådet Christer G Wennerholm, har fått hållas i relativ anonymitet. Och konsekvenserna ser vi nu: I dag publicerar trafikförvaltningen enligt SvD en rapport som avslöjar att det fattas en halv miljard bara för att klara driften av kollektivtrafiken nästa år.

Konsekvenserna får naturligtvis bäras av resenärerna: nu ska vi få ännu högre SL-taxa och/eller mycket sämre service. Man hade åtminstone kunnat begära att väljarna skulle ha fått informationen innan valet så att de kunnat ta ställning till den i vallokalen. Nu utföll landstingsvalet mycket väl för de ansvariga. De fick fortsatt förtroende och kommer troligen även fortsättningsvis att kunna styra ekonomin och informationen kring den som de vill.

En berättigad fråga är ockå var tidningarna har hållit hus? De har uppenbarligen inte skött sin uppgift att granska en viktig del av den skattefinansierade offentliga verksamheten. Eller sysslar inte medierna med samhällsinformation längre?

Nu sitter vi SL-resenärer här med vår tvättade hals: Högre skatter eller högre avgifter och mycket sämre service redan nästa år samtidigt som vi också vet att alliansen givit vidlyftiga löften om en kraftig utbyggnad av kollektivtrafiken. Tunnelbana till Friends arena, tunnelbana till Nacka, utbyggnad av Roslagsbanan och på sikt även tunnelbana till Täby. Dessutom är det halsbrytande kostnadskrävande projektet Språvagn City ännu inte färdigbyggt. Var kostnaderna landar vet vi ännu inte, men en sak står klar redan nu: det är vi skattebetalare som får stå för fiolerna och det kommer att bli mycket dyrare att åka kollektivt i framtiden. Och vi har undanhållits den information som hade jliggjort för oss att rösta bort de ansvariga för katastrofen.

Kära, reaktionära, bilälskande göteborgare, vad har ni gjort?

Göteborgarna väljer bilen framför renare luft och bättre klimat. 

Att göteborgarna har varit missnöjda med trängselskatten för bilar är ingen nyhet, speciellt inte för den som ofta besöker staden och dess invånare. Särskilt arga har de varit för att betalstationernas placering inte gett någon möjlighet att ta en omväg runt det avgiftsbelagda området, till skillnad från stockholmarna som ju kunnat välja att ta Essingeleden runt innerstan och därmed undkomma trängselskatten.

Att det blev så är faktiskt helt logiskt eftersom tanken med trängselskatten i Göteborg var att den skulle bidra till att finansiera det västsvenska paketet, en utbyggnad av pendeltågstunnel, vägtunnel och bro samt en förbättring av kollektivtrafiken. Projektet började diskuteras redan 2009 och väckte till att börja med ett ramaskri bland stora delar av invånarna.

Nåväl, efter en livlig politisk debatt genomfördes trängselskatten ändå med stöd av både de rödgröna och Alliansen i kommunfullmäktige och åtgärder vidtogs för att förbereda för det västsvenska paketet som varit statens lockbete för miljöanpassningen. Göta älvbron måste renoveras och en förbättring av kollektivtrafiken är av nöden eftersom de  avgudade spårvagnarna inte längre fyller det behov av effektiva offentliga kommunikationer som behövs i en modern storstad.

Protesterna över beslutet skulle kanske ha gått i stå om det inte varit för en stridbar chefredaktör vid namn Frida Boisen som via sin plattform på kvällstidningen GT lyckats organisera en framgångsrik kampanj mot trängselskatten som slutligen ledde till en folkomröstning i frågan i samband med riksdagsvalet i söndags. Efter invånarnas nej fattas nu 14 miljarder kronor som skulle varit en del av finansieringen i det västsvenska paketet.

Vilka idioter, säger de nej till den jättestora infrastruktursatsningen som staten erbjudit, var min första tanke även om misstanken funnits där länge. Senast jag var på besök fick jag höra att man trodde att ja-sidan i folkomröstningen skulle vinna nu när folk hunnit vänja sig vid skatten. Nejet var dock inte helt oväntat då stadens position som centrum för biltillverkningen i Sverige gör dem extremt beroende av bilar för sina inkomster. Här rullar stora, glassiga Volvobilar och SUV:ar längsmed stadens gator och ut på E6:an där de fastnar i köerna vid Tingstadstunneln bakom Volvolastbilarna som går med frakter till norra Bohuslän och Oslo. Och en stor del av göteborgarna är på något sätt beroende av Volvo eller dess underleverantörer för sin inkomst. Den som är anställd på företaget får köpa en Volvobil till fördelaktigt pris, klart att man inte vill avstå från att köra omkring med den när man har chansen. Från Volvo har också uttalats kritik mot att "kommunen vill att man ska lämna bilen hemma".

Samtidigt är Göteborg en av de städer som antas komma att drabbas tidigaste av havshöjningen som är en följd av atomosfärens uppvärmning, ett faktum som göteborgarna ännu inte riktigt verkar ha tagit in. Havsnivån runt våra kuster väntas stiga en meter på 100 år och värst kommer städerna i södra Sverige att drabbas. Den kritiska tidpunkten för Göteborg väntas inträffa redan 2020 och det finns diskussioner om en skyddsvall. Tyvärr verkar det inte finnas en medvetenhet om klimatfrågans allvar bland stadens invånare, inte heller en längtan efter renare luft, trots att man ofta klagar över luftföroreningarna.

För att citera Eva Franchell i Aftonbladet: Göteborg framstår plötsligen som så hopplöst gammaldags. Mot miljö och modernitet på väg mot gårdagen. De har i stället valt att  följa Volvos gamla motto: Jag rullar.