Sprider dagstidningarna propaganda?

Har åtta svensk-somaliska kvinnor låtit sig värvas som
 administratörer, sjuksystrar och barnaföderskor åt IS i
 Syrien eller handlar det helt enkelt om att skapa ett hot?

Jag blev rätt häpen när jag idag gick in på min digitala SvD-sida och läste artikeln högst upp på ettan: Nytt fenomen: Oro för att unga svenskor dras till IS. Artikeln handlar i korthet om att åtta unga kvinnor av somaliskt ursprung ska ha rest till Syrien, utan familjernas vetskap, för att ansluta sig till IS. Källorna är främst Ibrahim Bouraleh, Islamiska förbundet i Järva och flyktingpsykologen Yassin Ekdahl. Flickornas familjer sägs vara helt förtvivlade och ha försökt stoppa dem men inte lyckats. Påståendena är ganska vaga (man vet t.ex inte om kvinnorna har haft någon kontakt med IS) och kan inte bekräftas av vare sig polisen eller Säpo.

Jag tyckte att artikeln kändes islamfientlig och fördomsfull, mot både muslimer och kvinnor, som påstås inte ha någon stridande roll i organisationen, utan jobbar med administrativa och humanitära sysslor och främst har en roll som hustrur och barnaföderskor (sic).

Dröm om min förvåning när jag sökte på nätet och hittade en påfallande identisk artikel från DN, publicerad den 6 juni i år. Tidningen hävdar att det är ett nytt fenomen som uppmärksammats: Unga kvinnor reser från Stockholm till kriget i Syrien. Där handlar det om sex flickor av somaliskt ursprung som åkt till Syrien och anslutit sig till de muslimska rebellerna (al Quaidainspirerade grupper enligt DN.). Deras roll är främst att stötta och serva de krigförande. Källorna är desamma som i SvD-artikeln, Ibrahim Bouraleh och Yassin Ekdahl.

Kanske är det samma kvinnor som avses, men om DN i juni enbart kände till att de anslutit sig till Al Quaidainspirerade grupper, hur kan då SvD med bestämdhet i september hävda att de sökt sig till IS? Ingen vet ju var kvinnorna befinner sig. Min poäng är att det verkar vara samma story som berättas, av samma källor men med flera smärre förändringar. I stället för sex kvinnor i DN är det nu i SvD åtta, de har åkt till Syrien för att eventuellt ansluta sig till jihadisterna. De som åkte sist liknar varandra, två systrar och en bror eller två flickor som (eventuellt) hämtats av den enes bror.  De har rest till landet via Turkiet och familjerna har gjort allt de kan för att stoppa dem. I båda artiklarna uttrycker källorna sin oro för utvecklingen och har vänt sig till företrädare det svenska samhället för att få hjälp. I DN anges tiden för resorna till maj i år, i SvD-artikeln anges augusti som avresetid för de två senaste rekryterna, men båda artiklarna presenterar storyn som ett nytt fenomen, vilket det ju inte längre är. SvD smackar också på med intervjuer med terroristexperten Magnus Ranstorp, polisen och Säpo för att försöka skapa större trovärdighet och dessutom lägger man till ryktet om en IS-rekryterare i Rinkeby, något som polisen inte kan bekräfta.

Det finns inga referenser till DN-artikeln i SvD-artikeln. Vad tror ni om artiklarnas trovärdighet? Döm själva.

Skotskt nej till självständighet

Harry Potters skapare JK Rowling
stöttade nej-kampanjen Better
together med en miljon pund.

Skottland röstade i går nej till självständighet från Förenade kungadömet. Nejsidan vann med med 55 % mot ja-sidans 45 % och London och Europa kunde dra en suck av lättnad. Ännu mer lättad var säkert den brittiska premiärminister David Cameron, som som satt sin politiska framtid på spel inför gårdagens folkomröstning. Stora förändringar står ändå för dörren då Skottland vid ett nej i folkomröstningen utlovats ett utvidgat självbestämmande från centralregeringen i Westminster.

Enligt Bo Inge Andersson på SVT kommer förhandlingar om en överföring av mer makt till det skotska parlamentet snart att inledas. "Vad vi kan vänta oss är att Skottland på en del punkter får mer makt över den ekonomiska politiken och välfärdsinrättningarna. Det betyder att det regerande nationalistpartiet - som kallar sig socialdemokratiskt - kan driva en politik som skiljer sig från den konservativa politiken söder om gränsen.Målet för den skotska ja-sidan tycks ha varit ett välfärdssamhälle av skandinaviskt - troligen närmast norskt - snitt. Det är frågan hur mycket av detta man nu kan tvinga av den borgerliga regeringen i London.Frågorna som kan komma upp är till exempel om Skottland ska få mer tillbaka av oljeinkomsterna. Det handlar dessutom om att Skottland vill ge en mer utvecklad sjukvård än den som erbjuds i söder", menar Bo Inge Andersson

Besvikelsen på ja-sidan var stor, bland annat i Glasgow där majoriteten röstade för ett utträde. Skottlands nej till självständighet väntas också enligt Wolfgang Hansson i Aftonbladet väcka negativa känslor hos separatiströrelser i andra europeiska länder som Spanien, Bosnien-Herzegovina och Belgien, som länge kämpat för egna folkomröstningar för självständighet, och som nu känner att mattan dras undan för deras krav på att bryta sig loss och skapa egna nationer.

Framgången för nej-sidan kan delvis tillskrivas Better together-kampanjen, som samlade politiker, privatpersoner, musiker, artister och författare från hela Storbritannien i en rörelse för att bevara unionen.

Alliansens politik ger dyrare SL-taxor

Christer G Wennerholm har
dragit igång många infrastruktur-
projekt men glömde berätta
vem som ska betala kalaset.

Mycket har sagts om Stockholmslandstingets politik under året som gått, men fokus har av förklarliga skäl legat på sjukvården. Sjukvårdslandstingsrådet Filippa Reinfeldts prioriteringar har granskats och kommenterats medan hennes kollega, trafiklandstingsrådet Christer G Wennerholm, har fått hållas i relativ anonymitet. Och konsekvenserna ser vi nu: I dag publicerar trafikförvaltningen enligt SvD en rapport som avslöjar att det fattas en halv miljard bara för att klara driften av kollektivtrafiken nästa år.

Konsekvenserna får naturligtvis bäras av resenärerna: nu ska vi få ännu högre SL-taxa och/eller mycket sämre service. Man hade åtminstone kunnat begära att väljarna skulle ha fått informationen innan valet så att de kunnat ta ställning till den i vallokalen. Nu utföll landstingsvalet mycket väl för de ansvariga. De fick fortsatt förtroende och kommer troligen även fortsättningsvis att kunna styra ekonomin och informationen kring den som de vill.

En berättigad fråga är ockå var tidningarna har hållit hus? De har uppenbarligen inte skött sin uppgift att granska en viktig del av den skattefinansierade offentliga verksamheten. Eller sysslar inte medierna med samhällsinformation längre?

Nu sitter vi SL-resenärer här med vår tvättade hals: Högre skatter eller högre avgifter och mycket sämre service redan nästa år samtidigt som vi också vet att alliansen givit vidlyftiga löften om en kraftig utbyggnad av kollektivtrafiken. Tunnelbana till Friends arena, tunnelbana till Nacka, utbyggnad av Roslagsbanan och på sikt även tunnelbana till Täby. Dessutom är det halsbrytande kostnadskrävande projektet Språvagn City ännu inte färdigbyggt. Var kostnaderna landar vet vi ännu inte, men en sak står klar redan nu: det är vi skattebetalare som får stå för fiolerna och det kommer att bli mycket dyrare att åka kollektivt i framtiden. Och vi har undanhållits den information som hade jliggjort för oss att rösta bort de ansvariga för katastrofen.

Kära, reaktionära, bilälskande göteborgare, vad har ni gjort?

Göteborgarna väljer bilen framför renare luft och bättre klimat. 

Att göteborgarna har varit missnöjda med trängselskatten för bilar är ingen nyhet, speciellt inte för den som ofta besöker staden och dess invånare. Särskilt arga har de varit för att betalstationernas placering inte gett någon möjlighet att ta en omväg runt det avgiftsbelagda området, till skillnad från stockholmarna som ju kunnat välja att ta Essingeleden runt innerstan och därmed undkomma trängselskatten.

Att det blev så är faktiskt helt logiskt eftersom tanken med trängselskatten i Göteborg var att den skulle bidra till att finansiera det västsvenska paketet, en utbyggnad av pendeltågstunnel, vägtunnel och bro samt en förbättring av kollektivtrafiken. Projektet började diskuteras redan 2009 och väckte till att börja med ett ramaskri bland stora delar av invånarna.

Nåväl, efter en livlig politisk debatt genomfördes trängselskatten ändå med stöd av både de rödgröna och Alliansen i kommunfullmäktige och åtgärder vidtogs för att förbereda för det västsvenska paketet som varit statens lockbete för miljöanpassningen. Göta älvbron måste renoveras och en förbättring av kollektivtrafiken är av nöden eftersom de  avgudade spårvagnarna inte längre fyller det behov av effektiva offentliga kommunikationer som behövs i en modern storstad.

Protesterna över beslutet skulle kanske ha gått i stå om det inte varit för en stridbar chefredaktör vid namn Frida Boisen som via sin plattform på kvällstidningen GT lyckats organisera en framgångsrik kampanj mot trängselskatten som slutligen ledde till en folkomröstning i frågan i samband med riksdagsvalet i söndags. Efter invånarnas nej fattas nu 14 miljarder kronor som skulle varit en del av finansieringen i det västsvenska paketet.

Vilka idioter, säger de nej till den jättestora infrastruktursatsningen som staten erbjudit, var min första tanke även om misstanken funnits där länge. Senast jag var på besök fick jag höra att man trodde att ja-sidan i folkomröstningen skulle vinna nu när folk hunnit vänja sig vid skatten. Nejet var dock inte helt oväntat då stadens position som centrum för biltillverkningen i Sverige gör dem extremt beroende av bilar för sina inkomster. Här rullar stora, glassiga Volvobilar och SUV:ar längsmed stadens gator och ut på E6:an där de fastnar i köerna vid Tingstadstunneln bakom Volvolastbilarna som går med frakter till norra Bohuslän och Oslo. Och en stor del av göteborgarna är på något sätt beroende av Volvo eller dess underleverantörer för sin inkomst. Den som är anställd på företaget får köpa en Volvobil till fördelaktigt pris, klart att man inte vill avstå från att köra omkring med den när man har chansen. Från Volvo har också uttalats kritik mot att "kommunen vill att man ska lämna bilen hemma".

Samtidigt är Göteborg en av de städer som antas komma att drabbas tidigaste av havshöjningen som är en följd av atomosfärens uppvärmning, ett faktum som göteborgarna ännu inte riktigt verkar ha tagit in. Havsnivån runt våra kuster väntas stiga en meter på 100 år och värst kommer städerna i södra Sverige att drabbas. Den kritiska tidpunkten för Göteborg väntas inträffa redan 2020 och det finns diskussioner om en skyddsvall. Tyvärr verkar det inte finnas en medvetenhet om klimatfrågans allvar bland stadens invånare, inte heller en längtan efter renare luft, trots att man ofta klagar över luftföroreningarna.

För att citera Eva Franchell i Aftonbladet: Göteborg framstår plötsligen som så hopplöst gammaldags. Mot miljö och modernitet på väg mot gårdagen. De har i stället valt att  följa Volvos gamla motto: Jag rullar.

Den ljusnande framtid är vår?

Blir det Stefan Löfvén som får
flytta in i Sagerska palatset?

Nu är riksdagsvalet över och vi badar alla i den baksmälla som känns ordentligt dagen efter. Och vilken baksmälla! Sverigedemokraterna fick 13 % av rösterna. 13 %!!! Det betyder att de är dubbelt så stora som Miljöpartiet och bara hälften så stora som Moderaterna. Att Sveriges tredje parti nu är ett populistiskt högerparti lett av en spelmissbrukare och befolkat av mer eller mindre rasistiska  män som dänger järnstänger i huvudet på folk och andra hyss är nästintill omöjligt att förstå.

Den samlade vänstern blev visserligen större än Alliansen vilket lett till att Stefan Löfven troligen  får flytta in i Sagerska palatset, men en vänsterregering blir svag och beroende av hoppande majoriteter i riksdagen.

Trots det pressade läget finns det flera ljuspunkter: Löfvén känns överraskande bra som statsministerkandidat. Hans lugna, empatiska sätt och förhandlingserfarenhet kanske är precis vad Sverige behöver efter den splittring Alliansen har sått i landet. Carl Bildt avgår som utrikesminister och vi blir av med den mest självsvåldiga och odiplomatiska utrikesminister Sverige har haft sedan kriget. Måtte vi få en mjukare och mer flexibel person med inriktning på människorättsfrågor på den posten i framtiden. Jag ser också fram emot att få höra finansminister Magdalena Andersson analysera tillståndet i den svenska ekonomin efter åtta år med Anders Borg.

Ytterligare ett glädjeämne är förstås att de rödgröna tog makten i Stockholm med stöd av Feministiskt initiativ. FI är ett oprövat kort som nu får chansen att visa vad de går för i ett flertal stads- och kommunfullmäktigeförsamlingar, inte minst i Stockholm. Nu hoppas vi på ett stopp för rivningarna av kulturskyddade hus och byggandet på parkmark i centrala Stockholm och ett sammanhängade nät av cykelbanor runt hela stan. Själv skulle jag blir jätteglad om man också fick ta med sig cykeln på bussar, tunelbanor och SJ-tåg, men det är väl bara en dröm.

EU bakom problemen i Ukraina

Marine Le Pen må vara en av Europas mest kända högerpolitiker med ett främlingsfientligt program på agendan, en ideologi som den här bloggen definitivt inte delar. Men hon är också en stark motståndare till EU, inte minst deras utrikespolitik och har på senare tid kommit med hård kritik mot EU:s agerande i Ukraina.

- EU:s ledare förhandlade fram ett handelsavtal med Ukraina som i princip tvingade landet att välja mellan Europa och Ryssland. Vi visste att det skulle få konsekvenser.

Le Pen menar i en intervju i tidningen Le Monde att EU ställde ett ultimatum på Ukraina att välja sida vilket blev upprinnelsen till den blodiga konflikt som nu utspelas i landet. Samma typ av kritik 
framfördes redan i våras av socialdemokraten Helmut Schmidt, tidigare regeringschef i Tyskland i en intervju i tidningen Bild. Där menade han att EU i förhandlingarna om ett samarbetsavtal med Ukraina – som egentligen skulle ha undertecknats hösten 2013 – på ett farligt sätt har tvingat Ukraina att ta ställning mellan öst och väst, alltså mellan Ryssland och EU, och att EU valt en väg som påminner om det som hände när Europa 1914 fördes in i första världskriget.

Att situationen i Ukraina är kaotisk går inte att förneka, men skulden ligger
enligt den gängse mediabilden på en helt annan part: Krisen är orsakad av de av Ryssland understödda ukrainska separatisterna och därmed i slutänden av den ryska presidenten Vladimir Putin som helt fräckt annekterade Krimhalvön i somras. Några timmar efter nedskjutningen av det malaysiska passagerarplanet i juli i år lade vår dåvarande utrikesminister, utan detaljkunskap om händelseförloppet, i ett uttalande all skuld på separatisterna och ryssarna.

Att det är missvisande att försöka ge en svart/vit bild av utrikespolitiska kriser vet vi från tidigare konflikter. Ändå blir beskrivningarna i våra medier allt mer svart eller vit. I takt med att mediebolagen stramar åt sin ekonomi blir utrikeskorrespondenterna allt färre och tidningarna tvingas förlita sig på frilansjournalister och nyhetsbyråer. I stället för en nyanserad rapportering av en händelse öppnas möjligheterna för berättelsen som bygger på en ensidig syn på ett händelseförlopp, och som ofta omfamnas av den drivande parten i en konflikt för att forma opinionerna för sina egna syften. Resultatet blir en sorts pr-journalistik som står nära propagandan, där läsarna serveras ensidiga artiklar fyllda av slagord där de onda och goda pekas ut på ett onyanserat sätt utan att bakgrund och källkritik får plats i skildringen.
I berättelsen om Ukrainakonflikten blir Putin en ond eller till och med galen ande, som sluppit ur flaskan och vill expandera sitt ryska rike, kanske ända till Sverige, medan det faktum att EU och Nato under 20 år utökat sitt revir med medföljande militärbaser österut till att omfatta i stort sett hela det gamla östeuropa inklusive Baltstaterna, och nu hotar Putins ryska hjärteland, knappt ens nämns i en bisats.
Vem är det egentligen som rycker fram, och vem är det som har anledning att frukta vem, det är frågan som konstigt nog nästan aldrig ställs. Men ser man till vad som uppnåtts står det klart att berättelsen om det ryska hotet snabbt har lett till en Natooffensiv med nya militärbaser i öst, en specialdesignad snabbinsatsstyrka som kan sättas in med kort varsel och en ny uppsättning krigiska EU-ledare.
I Sverige har det frammanade hotet från Putin lett till nya försvarsbeslut och att Sverige står beredda att ta emot Natotrupper på svensk mark utan att svenska folket haft en chans att ta ställning i ärendet. När avtalet formellt slöts på Natomötet i Wales var dokumenten hemligstämplade. Riksdagen kommer att rösta om frågan senare i höst.
En annan sak som står klar är att berättelsen, om den sprids på rätt sätt i medierna, kan fungera ytterst effektivt som en opinionsbildande kraft utan att möta mycket opposition. De som står bakom den vet mer än någon annan hur mycket den är värd.

Karl Staafs park - hotat grönområde i Stockholms City

Det här är den lilla men vackra Karl Staafs park, ett av få grönområden mitt i Stockholms City.

Just i dagarna har Föreningen Stockholms Framtid - Bevara Karl Staaffs Park 2014 dragit igång en kampanj för att rädda denna lilla parkpärla från hotande exploatering.

Planerna att bebygga Karl Staafs park har varit kända länge men inte fått någon större publicitet i medierna.

I februari 2014 lovade finansborgarrådet Sten Nordin att staden inte skulle bebygga Stockholms parker men exakt detta är nu på väg att hända. Stockholm stad  i färd med att sälja Karl Staaffs park till ett privat projektbolag, enligt uppgifter Eriksbergs exploaterings AB ägt av Videkke bostäder/Oscar properties för den nätta summan av 171 miljoner kronor.

Så här beskrivs området på Stockholm Skylines webbsida: "Parken som ligger vid mötet mellan Birgerjarlsgatan och Regeringsgatan är en liten grön lunga som har stora miljöskapande effekter och skänker luft åt stenstaden. Den öppna ytan siktpunkter beskriver elegant Stockholms framväxt på åsar upp mot Johannesplan likväl som man får en fin översikt av områdes arkitektur. För den som vill finns möjlighet att sitta ned ett slag. Staden vill att man bygger igen detta."

Parken är dessutom en minneslund för en av den svenska demokratins mest kända figurer, liberalen Karl Staaf. Karl Staafs park flyttas och kläms i stället från och med 2015 in på andra sidan Birger Jarlsgatan, nedanför Eriksbergsparken.

I stället för Karl Staafs uppskattade monument omgivet av träd och parkbänkar ska stockholmarna enligt uppgifter i framtiden få se en 20-50 meter hög skyskrapa med 55 exklusiva ägarlägenheter på platsen. 

Bakom beslutet att sälja marken står Alliansen i Stockholms stadshus. Socialdemokraterna och Miljöpartiet motsätter sig planerna.som de anser vara ett oacceptabelt ingrepp i stadsmiljön.

Den som vill protestera mot exploateringsplanerna kan skriva under petitionen på sidan 

Skriv under bevara Karl Staafs park

Det finns också en facebooksida, Bevara Karl Staafs Park