Den ljusnande framtid är vår?

Blir det Stefan Löfvén som får
flytta in i Sagerska palatset?

Nu är riksdagsvalet över och vi badar alla i den baksmälla som känns ordentligt dagen efter. Och vilken baksmälla! Sverigedemokraterna fick 13 % av rösterna. 13 %!!! Det betyder att de är dubbelt så stora som Miljöpartiet och bara hälften så stora som Moderaterna. Att Sveriges tredje parti nu är ett populistiskt högerparti lett av en spelmissbrukare och befolkat av mer eller mindre rasistiska  män som dänger järnstänger i huvudet på folk och andra hyss är nästintill omöjligt att förstå.

Den samlade vänstern blev visserligen större än Alliansen vilket lett till att Stefan Löfven troligen  får flytta in i Sagerska palatset, men en vänsterregering blir svag och beroende av hoppande majoriteter i riksdagen.

Trots det pressade läget finns det flera ljuspunkter: Löfvén känns överraskande bra som statsministerkandidat. Hans lugna, empatiska sätt och förhandlingserfarenhet kanske är precis vad Sverige behöver efter den splittring Alliansen har sått i landet. Carl Bildt avgår som utrikesminister och vi blir av med den mest självsvåldiga och odiplomatiska utrikesminister Sverige har haft sedan kriget. Måtte vi få en mjukare och mer flexibel person med inriktning på människorättsfrågor på den posten i framtiden. Jag ser också fram emot att få höra finansminister Magdalena Andersson analysera tillståndet i den svenska ekonomin efter åtta år med Anders Borg.

Ytterligare ett glädjeämne är förstås att de rödgröna tog makten i Stockholm med stöd av Feministiskt initiativ. FI är ett oprövat kort som nu får chansen att visa vad de går för i ett flertal stads- och kommunfullmäktigeförsamlingar, inte minst i Stockholm. Nu hoppas vi på ett stopp för rivningarna av kulturskyddade hus och byggandet på parkmark i centrala Stockholm och ett sammanhängade nät av cykelbanor runt hela stan. Själv skulle jag blir jätteglad om man också fick ta med sig cykeln på bussar, tunelbanor och SJ-tåg, men det är väl bara en dröm.