Sluta att mobba Alice!

Efter valet i september var kulturminister Alice Bah Kuhnke den stora snackisen, en välkänd programledarprofil och do gooder som saknade erfarenhet av politik på högre nivå. Nu när hon varit kulturminister i fyra veckor stormar det för fullt kring hennes person.

Vad kan Alice om kultur? Inte mycket om man får tro de kulturskribenter som just nu hetsar mot hennes okunskap om svensk kulturpolitik. Huvudkritiken verkar vara att Alice "saknar kulturell kärna". Betyder det att hon är obildad? Alice rapporteras läsa facklitteratur och forskningsrapporter, fast själv hävdar hon att hon läser böcker. Hon kritiseras för sin kulturpolitiska debattartikel i DN den 5/11, där hon enligt ett svar från biträdande kulturchefen Jens Liljestrand på Expressen bara framför floskler och substanslös textreklam. Men Alice är ju ingen professionell skribent utan minister. Betyder det att Alice är okunnig? Det är nog det som är kulturjournalisternas främsta angreppspunkt. Men är det sant? Kanske. Hon har nu varit kulturminister i fyra veckor och greppar ännu inte helt sitt komplexa område. Framförallt är hon dålig på att hantera medierna, och behöver mer medieträning.

Men ja, jag tycker att Alice är mobbad och tror att det beror på tre saker: Kön, etniskt ursprung och politik. Drevet mot Alice leds huvudsakligen av män. Som kvinna och offentlig person är man extra utsatt, vilket diskuteras i Maria Svelands artikel i Dagens Media. Dessutom är Alice med sitt afrosvenska ursprung och sin uppväxt på landsbygden en udda figur i den fina kulturvärlden. Kanske är kulturjournalisterna mer fördomsfulla än de vill erkänna? Men framförallt så tror jag att kritiken mot henne är politisk. Alice Bahs (och miljöpartiets) uppfattning om kulturen som ett instrument för demokrati och delaktighet ekar av 70-talets vänsterideal. Det är inte en politik som de liberala kulturcheferna på de stora tidningarna skriver under på. Det bekräftas av folkpartiets surmagade kulturpolitiska sekreterare Jasenko Selimovic i en debattartikel i DN den 6/11, Miljöpartiet tar svensk kulturpolitik till en ny bottennivå.

Det är väldigt tydligt att den mediala kultureliten förväntat sig något annat av kulturpolitiken än det som formuleras i dag. Man vill ha ökade satsningar på de stora, kulturella institutionerna, en ny mediepolitik och en politik för ett annorlunda presstöd. Men det betyder inte att den nya regeringen inte formulerat en bärande kulturpolitisk idé som är möjlig att utveckla, och att Alice Bah inte skulle vara kompetent att genomföra den. Den röd-gröna regeringen har redan förstärkt kulturbudgeten med över 225 miljoner kronor. Pengarna vill de bland annat använda till att stärka kulturskolorna och öka kontakten mellan kulturskolan och grund- och förskolan, ge ökat stöd till fria scenkonstarbetare, satsa på folkbiblioteken och kultur i miljonprogramsområden och avskaffa avgifterna till museernas basutställningar. Det, om något, är väl en bra början på en demokratisk och inkluderande  kulturpolitik.

..