Om pirater som fiskar utan nät

Fishing without nets som är regisserad av amerikanen
Cutter Hodierne är ett empatiskt kapardrama
som uppmärksammar det somaliska sjöröveriet i Aden-
viken. Den ingår i Stockholms filmfestival, där den deltar
tävlingen om Bronshästen.

Att den som är fattig kan ställas inför tuffa val är väl de flesta medvetna om. Hur hårda de kan vara får man klart för sig i filmen Fishing without nets där somaliske Abdi tvingas välja mellan fiskarens enkla tillvaro och båtpiratens helvete.

Abdi lever i en afrikansk stadsslum men mitt i eländet är han lycklig med sin fru och sin lilla son och sitt arbete. Att alla inte känner likadant blir uppenbart när han kliver ut på torget och möter de unga män som till synes passivt sitter och kramar sina moderna skjutvapen. Havet ger allt mindre fångst och han utsätts för en hård press av sin släkting China Boy, som är medlem i ett kriminellt gäng och vill dra in Abdi i piratverksamheten. "Du som är fiskare känner ju till var båtrutterna går" säger China Boy och utlovar en riklig belöning om Abdi visar vägen ut till fartygsautostradan där lastbåtarna går på rak kurs in mot Adenviken och arabiska öknens hägrande oljekällor.

Här finns pengar att göra, det förstår Abdi, men han tvekar ändå. Till slut bestämmer han sig ändå, för som han säger, ingen blir en man innan han kan försörja sin familj. Medan frun och sonen väntar i Jemen (en lösensumma är inblandad även här) navigerar Abdi trots sin tveksamhet ett ruskigt gammalt skepp fullt av beväpnade somaliska pirater ut på havet tills ett lämpligt byte dyker upp: en fransk oljetanker. Vad som sen följer är en riktig actionfilm med gisslantagning, förhandlingar om lösensummor, nervösa fångvaktare och skjutna besättningsmän.

Det somaliska pirateriet är en verksamhet som har underblåsts av utfiskningen och kaoset i landet och filmen ger en intressant inblick i vad som kan hända när fattigdom, desperation och moderna vapen möts i ett land där krig och konflikter slagit sönder all infrastruktur och lämnat invånarna utan skyddsnät.

Abdi betraktar förödelsen lite på avstånd, gör vad han måste men blir samtidigt vän med en av de kidnappade västerlänningarna, fransmannen Victor. Han glider successivt ur det våldsamma förloppet och ställer sig vid sidan om händelserna, det känns som om han vill dra sig ur katastrofen utan att riktigt lyckas.
 - Du är inte fiskare, du är pirat, säger den förtvivlade Victor när Abdi försöker trösta honom, och Abdi inser att han är indragen över öronen. Saken kompliceras av att fruns fångvaktare i Jemen kräver en större lösensumma än överenskommet för att släppa henne och sonen. Abdis framtida lycka är alltså helt beroende av att han får sin utlovade andel av den hägrande lösensumman.

Filmen blir extra intressant på grund av den mänskliga bild av piraterna vi får, när vi följer dem i deras kamp för ett bättre liv i sitt utfattiga land. De förvandlas inte till terrorister som fienden i de flesta moderna actiondramer, utan varje person betraktas som en individ med önskningar och framtidshopp, vilket gör att vi får en större förståelse för drivkrafterna bakom deras brottsliga verksamhet. Där finns Abdi med sin dröm om ett bättre liv för sig och sin familj, Khadir som hoppas att göra ett miljonklipp på de vita fångarna och den kattuggande, våldsamma Blacky som vill driva operationen på sitt eget sätt. De växande motsättningarna inom piratgruppen skildras med humor och tragisk inlevelse mot en bakgrund av vackra naturscenerier från den ödsliga, sandiga somaliska kusten. Filmen får ett oväntat slut som ger konkret innebörd åt uttrycket den som gapar efter mycket ofta mister hela stycket.

Får jag vara så provokativ att jag säger att jag önskar mig en liknande film om IS?