Legendaren Lundell fyller 65 idag

Grattis Ulf Lundell, född i 68-generationen
och 65 år idag. Att hans hjärta fortfarande
klappar för vänstern visade han under
årets valrörelse när han gav sig ut på en
politisk valsafari till stöd för den röd-

gröna oppositionen.

Uffe Lundell fyller pension och jag lyssnar på mina gamla favoriter igen, den klassiska Vargmåne, den mörka Nådens år och Ripp rapp med höjdare som Hav utan hamnar och Rom i regnet. Hans påverkan på min generation är oöverträffad, ja det är svårt för den som inte var med att förstå hur stort inflytande han har haft på oss som är födda på 60-talet. Han och hans böcker och musik fanns överallt och han var en av de första artister jag såg när han spelade på Västerås konserthus i slutet av 70-talet.

Plötsligt kommer jag att tänka på att Uffe inte bara formade min musiksmak, han påverkade även mina tankar och associationer med sina träffande, samtida och ofta ganska roliga texter och oneliners. Det var sedelärande och lite politiska rader som: "Du måste lära dig att slå ihjäl och ändå, när du gjort det ska du helst må bra". När jag åker till Norrköping är det första jag lite skämtsamt kommer att tänka på ”du kanske tänker Norrköping, det är en jävla stad” och jag kan inte sätta mig i en taxi en kväll utan att upprepa den klassiska repliken ”du har din taxi, jag har mitt guld.

Uffe är en riktig multibegåvning som skriver böcker också. Jack var en tjock lunta som det tog evigheter att komma igenom, men det var samtidigt ett intressant dokument över den svenska 68-generationens ungdom. Sen kom Sömnen, Vinter i Paradiset och Kyssen. Någonstans där tyckte jag han ballade ur i självömkan och makabra mord och slutade läsa hans böcker. Jag höll mig till musiken och om jag skulle betygsätta Uffe så skulle jag säga att han är ett strå vassare som kompositör än som författare.

Om man ska tro dottern Sanna i det lysande tv-programmet om medmissbrukare som gick i höstas så var det inte lätt att vara barn till Ulf Lundell. När han kom hem var han full och galen och hade med sig en massa konstiga djur till barnen, och när han drog på turné igen fick frun städa upp och ta hand om djuren. Inte konstigt att det blev skilsmässa. En kreativ begåvning med ett rörigt liv, ett tungt missbruk och samtidigt under många årtionden en av den svenska musikscenens tyngsta namn. Nu har Uffe ju för all del återerövrat sin position som riksförfattare med böcker som Vädermannen och alla rapporter tyder på att det är som författare han kommer att åldras. För hans skull hoppas jag att han får en nykter och lugn ålderdom utan romflaskor och kokain, på gården i Skåne med sin nya fru Sofia vid sin sida.

Det känns lite som om Uffes och mitt förhållande har varit som det korta mötet som han beskriver i Rom i regnet. "Vi gjorde sällskap hem, vi gick hem till mig". Vi träffades och skildes och nu är det dags för en återförening igen på Spotify förstås, där alla hans skivor går att lyssna på. Grattis, gamle man, du kommer säkert att höras av i många år till och jag ser fram emot att följa din fortsatta utveckling.