1000 bussturer per dag dras in i Stockholm!

Adjöss SL-bussar. Dem får vi se betydligt mindre av
i framtiden när alliansen får bestämma i landstinget.

Så fick jag rätt i det jag skrev tidigare i höst om SLL och kollektivtrafiken. I dag meddelar nämligen DN att SLL under 2015 måste dra in 1000 bussturer om dagen eftersom alliansen, som har majoritet i landstinget, inte vill (har råd att) skjuta till 250 miljoner, hela den summa som skulle krävas för att klara ökad trafik på tunnelbanan och de spårvagns- och busslinjer som man redan beslutat om. För dig och mig som anlitar SL varje dag innebär det att vi får vänta längre och trängas ännu mer på både bussar och t-bana. Något beslut om höjd taxa har ännu inte fattats, men det kommer säkert. Trots sitt uppenbara misslyckande i trafikpolitiken så sitter alliansen med Torbjörn Rosdahl i spetsen kvar och har nu majoritet sen de fått SD:s stöd i landstingsfullmäktige. Så här skrev jag i september:

"I dag publicerar trafikförvaltningen enligt SvD en rapport som avslöjar att det fattas en halv miljard bara för att klara driften av kollektivtrafiken nästa år.

Konsekvenserna får naturligtvis bäras av resenärerna: nu ska vi få ännu högre SL-taxa och/eller mycket sämre service. Man hade åtminstone kunnat begära att väljarna skulle ha fått informationen innan valet så att de kunnat ta ställning till den i vallokalen."

Läs resten av inlägget här.

20 år med EU - vad har hänt?

Eva-Britt Svensson (v) och Hans
Lindqvist (c) deltog tillsammans med
Bengt-Åke Berg (v) och Ingela Mårten-

sson (fp) i den panel som diskuterade
utvecklingen i Sverige efter folkomröst-

ningen om EU-medlemskapet 1994.

I helgen uppmärksammades det faktum att det nu är 20 år sedan vi folkomröstade om EU-medlemskapet. Frågan om vad som hände efter ja-segern och medlemskapet diskuterades av folkrörelsen Nej till EU på ett seminarium på ABF-huset den 15 november.

Mötet inleddes av Bengt-Åke Berg, dåvarande vänsterpartistisk lokalpolitiker från Jönköping, som konstaterade att det på många områden, trots löften om motsatsen, skett stora politiska förändringar sedan vi gick med i unionen . Det gäller t.ex. arbetsrätten, sysselsättningen, välfärden, neutraliteten och valutapolitiken.

Trots nejsidans entusiasm och kampvilja vann EU-förespråkarna. Ja-sidans seger 2004 hade många förklaringar menad Bengt-Åke Berg:  Bland annat stöttade 90 % av mediernas ledarredaktioner ja-sidan. Inom den politiska och fackliga eliten rådde också en övervikt för ja-sidan, trots att en majoritet av väljarna in i det sista stod på EU-motståndarnas sida.Kanske berodde det på att det är roligare att säga ja, som Eva-Britt Svensson föreslog. - Nu ser vi hur det har gått, menade Eva-Britt och Bengt-Åke Berg och tog upp demokratifrågan, den höga, bestående arbetslösheten, Lavaldomen som försvagat de fackliga kollektivavtalen och vårt närmande till NATO som exempel på frågor där medlemskapet haft en negativ inverkan.

Vi har idag ett demokratiskt underskott där makten över 60% av vår lagstiftning är undandragen från folkligt inflytande genom att den ligger hos den indirekt tillsatta kommissionen, menade Eva-Britt Svensson. Sverige är delat, från tätort till stad och från norr till söder. Arbetslösheten ligger konstant på runt 8 % av den arbetsföra befolkningen och efter östutvidgningen är våra gator fulla av tiggande romer som själva är offer för EU:s hårda åtstramningspolitik.

Enligt Hans Lindqvist är konsekvenserna är mycket stora på välfärdsområdet. I EU:s grönböcker har det tydligt uttryckts att den offentliga sektorns andel av BNP måste minskas, och det är det man genomfört till punkt och pricka. I privatiseringens och den offentliga upphandlingens spår ser vi ökade vinster till riskkapitalbolag och minskade resurser till vård och omsorg.

Ytterligare ett exempel på hur EU-medlemskapet försämrat vår demokrati är förändringarna i offentlighetsprincipen. Till och med Sveriges chefsförhandlare Ulf Dinkelspiel lovade dyrt och heligt att ingen skulle röra vår unika offentlighetsprincip. Nu har möjligheterna att få tillgång till offentliga dokument minskat kraftigt genom att svenska myndigheter kan besluta om att hemligstämpla alla dokument som har koppling till samarbetet i EU.

Neutraliteten och alliansfriheten är en annan stor fråga där Sverige alltmer närmat sig NATO utan att det finns ett folkligt stöd för ett medlemskap. Ingela Mårtesson konstaterade att begreppet neutralitet efter EU-medlemskapet bytts ut mot alliansfrihet eftersom vi tillhör ett block men fortfarande inte ingår i en militärallians. De senaste åtta åren har det pågått ett arbete för att driva Sverige ännu närmare militäralliansen NATO utan att behöva stödja sig på ett folkligt mandat. Det s.k värdlandsavtalet som ger NATO möjlighet att sätta in sin snabbinsatsstsyrka i Sverige, är enligt många ett de facto-medlemskap som gör en folkomröstning i frågan onödig.

Hans Lindqvist tog också upp den illa fungerande eurovalutan. Sveriges 90-talskris utlöstes av att vi knutit vår valuta till den europeiska valutaenheten ecu. Efter folkomröstningen 2003 står vi visserligen utanför samarbetet men har inte fått något bindande undantag som kan hålla oss utanför i ett längre perspektiv.

Hur roligt tycker vi att det är att se ut över Sverige som det har blivit, frågade Eva-Britt Svensson retoriskt. Sammantaget ger medlemskapet en bild av ett förändrat landskap, där Sverige endast lyckats få igenom ett undantag från EU:s regler, det för snuset. I övrigt har vi antagit en färdväg mot ett snävare demokratibegrepp, större klyftor mellan fattig och rik, större löneskillnader och sämre välfärd och arbetsmiljö. På sikt hotar också ett medlemskap i NATO, vilket skapar en betydligt osäkrare geopolitisk situation i Östersjöregionen och ökar riskerna för att Sverige i framtiden ska utsättas för kärnvapenattacker.

Om pirater som fiskar utan nät

Fishing without nets som är regisserad av amerikanen
Cutter Hodierne är ett empatiskt kapardrama
som uppmärksammar det somaliska sjöröveriet i Aden-
viken. Den ingår i Stockholms filmfestival, där den deltar
tävlingen om Bronshästen.

Att den som är fattig kan ställas inför tuffa val är väl de flesta medvetna om. Hur hårda de kan vara får man klart för sig i filmen Fishing without nets där somaliske Abdi tvingas välja mellan fiskarens enkla tillvaro och båtpiratens helvete.

Abdi lever i en afrikansk stadsslum men mitt i eländet är han lycklig med sin fru och sin lilla son och sitt arbete. Att alla inte känner likadant blir uppenbart när han kliver ut på torget och möter de unga män som till synes passivt sitter och kramar sina moderna skjutvapen. Havet ger allt mindre fångst och han utsätts för en hård press av sin släkting China Boy, som är medlem i ett kriminellt gäng och vill dra in Abdi i piratverksamheten. "Du som är fiskare känner ju till var båtrutterna går" säger China Boy och utlovar en riklig belöning om Abdi visar vägen ut till fartygsautostradan där lastbåtarna går på rak kurs in mot Adenviken och arabiska öknens hägrande oljekällor.

Här finns pengar att göra, det förstår Abdi, men han tvekar ändå. Till slut bestämmer han sig ändå, för som han säger, ingen blir en man innan han kan försörja sin familj. Medan frun och sonen väntar i Jemen (en lösensumma är inblandad även här) navigerar Abdi trots sin tveksamhet ett ruskigt gammalt skepp fullt av beväpnade somaliska pirater ut på havet tills ett lämpligt byte dyker upp: en fransk oljetanker. Vad som sen följer är en riktig actionfilm med gisslantagning, förhandlingar om lösensummor, nervösa fångvaktare och skjutna besättningsmän.

Det somaliska pirateriet är en verksamhet som har underblåsts av utfiskningen och kaoset i landet och filmen ger en intressant inblick i vad som kan hända när fattigdom, desperation och moderna vapen möts i ett land där krig och konflikter slagit sönder all infrastruktur och lämnat invånarna utan skyddsnät.

Abdi betraktar förödelsen lite på avstånd, gör vad han måste men blir samtidigt vän med en av de kidnappade västerlänningarna, fransmannen Victor. Han glider successivt ur det våldsamma förloppet och ställer sig vid sidan om händelserna, det känns som om han vill dra sig ur katastrofen utan att riktigt lyckas.
 - Du är inte fiskare, du är pirat, säger den förtvivlade Victor när Abdi försöker trösta honom, och Abdi inser att han är indragen över öronen. Saken kompliceras av att fruns fångvaktare i Jemen kräver en större lösensumma än överenskommet för att släppa henne och sonen. Abdis framtida lycka är alltså helt beroende av att han får sin utlovade andel av den hägrande lösensumman.

Filmen blir extra intressant på grund av den mänskliga bild av piraterna vi får, när vi följer dem i deras kamp för ett bättre liv i sitt utfattiga land. De förvandlas inte till terrorister som fienden i de flesta moderna actiondramer, utan varje person betraktas som en individ med önskningar och framtidshopp, vilket gör att vi får en större förståelse för drivkrafterna bakom deras brottsliga verksamhet. Där finns Abdi med sin dröm om ett bättre liv för sig och sin familj, Khadir som hoppas att göra ett miljonklipp på de vita fångarna och den kattuggande, våldsamma Blacky som vill driva operationen på sitt eget sätt. De växande motsättningarna inom piratgruppen skildras med humor och tragisk inlevelse mot en bakgrund av vackra naturscenerier från den ödsliga, sandiga somaliska kusten. Filmen får ett oväntat slut som ger konkret innebörd åt uttrycket den som gapar efter mycket ofta mister hela stycket.

Får jag vara så provokativ att jag säger att jag önskar mig en liknande film om IS?

Förändrat säkerhetsläge sa försvarsministern!

Statsminister Stefan Löfven informerade om att försvars-
makten bekräftat en allvarlig ubåtskränkning av svenskt
territorialvatten  Till sin hjälp i analysen har de bland annat
haft iakttagelser, bilder och dykare.

Det är fullt pådrag med livesändning via DN från Rosenbad just nu! Den u-båt som jagades för några veckor sedan har av försvarsmakten identifierat som en främmande miniubåt på svenskt territorialvatten. Statsministern, överbefälhavaren och försvarsministern är på plats på presskonferensen, gravallvarliga medelålders män med förtroendeingivande tonläge och rynkade pannor.

Man förstår att läget är allvarligt.Varifrån u-båten kom är dock inte fastslaget. Frågor kring u-båtens hemmahörighet ställs hela tiden av journalisterna, men det enda svar de får är att man inte kunnat identifiera u-båtens nationalitet. Löfven meddelar dessutom att försvaret ska stärkas och att regeringen ska upprätta ett säkerhetspolitiskt råd som ska ha till uppgift att diskutera och analysera information och ha bättre koll på den säkerhetspolitiska situationen i världen. Rådet ska inte enbart hantera militärpolitiska frågor utan även miljökriser och epidemier som ebola.

På frågan om det var ryska u-båtar eller om de kom från NATO får vi som sagt inget svar. Däremot pratar Stefan Löfven om att vi har en kustlinje som är lika lång som USA:s östkust och därför omöjlig att bevaka till hundra procent. Lite intressant att han nämner en speciell nation i sammanhanget, tycker jag. Förvarsministern surrar däremot om vårt militärpolitiska samarbete med Finland och hur det kan utvecklas. Jag kan konstatera att mitt tidigare blogginlägg, Är det Ryssland eller NATO som kränker våra vatten? där jag var kritisk mot tidningarnas skriverier om ryska u-båtar stämde på pricken. Hur kan vi egentligen vara säkra på om u-båten kom från NATO eller Novgorod? Som överbefälhavare Sverker Göransson poängterade bör vi inte spekulera utan hålla oss strikt till fakta. Och då blir svaret att ingen vet. Än.

Världens mest kontantlösa land!

Det kontantlösa Sverige. Till och med
försäljarna av Situation Stockholm
tar numera kreditkort.

Sverige är världens mest kontantlösa land. Ja, det hävdar i alla fall i den brittiska tidningen The Guardian i en artikel idag. Sverige påstås ligga långt före både Storbritannien, övriga Europa och resten av världen både när det gäller teknologiska lösningar och implementering av system för kontantlös betalning. Fyra av fem inköp i Sverige görs nu elektroniskt, hävdar Niklas Arvidsson, docent i Industriell Dynamik vid skolan för Industriell Teknik och Management på KTH och enligt honom är nästa steg i utvecklingen att vi blir helt kontantlösa.

Som ett positivt exempel tar tidningen upp möjligheten att köpa Situation Stockholm med hjälp av en elektronisk betallösning från företaget iZettle, som gör att försäljarna inte länge är beroende av att de förbipasserande kunderna har kontanter på sig. De kan numera betala med hjälp av kortdosor. Detta har enligt Pia Stolt på Situation Stockholm ökat försäljningen av gatutidningen, som säljs till förmån för de hemlösa, med 59 %.

Andra som har fördelar av de kontantlösa systemen är busschaufförerna på SL. Med kontantlös betalning på bussen har deras säkerhet förbättrats ordentlig. Även bankerna är enligt tidningen nöjda med situationen. Hanteringen har förbillligats och riskerna för bankrån har minskat kraftigt

En av de varmaste förespråkarna för det kontantlösa samhället är enligt reportaget den gamle ABBA-veteranen Björn Ulvaeus, som berättar att ABBA-museet varit kontantlöst ända sen det öppnade 2013.

Själv har jag gått in i det kontantlösa samhället lite halvhjärtat. Jag har tre betalkort varav två med kredit, så det är sällan aktuellt att ta ut pengar på banken. Skulle jag tappa SL-kortet så får jag gå till närmaste Pressbyrå eftersom jag inte gått med i den elektroniska plånbok som numera krävs för att få köpa en sms-biljett direkt på bussen. Dessutom kräver min kemtvätt/skrädderi/skomakare Claudia i Aspudden alltid kontant betalning, så då för jag springa till biljettautomaten och ta ut pengar.

Den grupp som haft svårast att ta till sig den nya tekniken är de svenska pensionärerna, och det rapporteras i the Guardian att endast 50 % av pensionärerna använder betalkort överallt. 7 % använder aldrig betalkort. Det påpekas också i artikeln att det kontantlösa systemet ställer till problem för turisterna, som ofta inte är medvetna om att de måste förköpa biljetter på lokaltrafikens bussar och tåg.

De enda andra som har anledning att sörja det kontantlösa samhället är väl gatumusikanterna och de tiggande romerna, som får jobba längre för pengarna. Jag har å andra sidan sett många slantar på botten av tiggarnas muggar och i musikernas gitarrfodral, så helt kontantlöst är nog inte Sverige ändå. Och svenskarna gillar sina mynt och sedlar, intygar Niklas Arvidsson i the Guardian. Det är en del av den svenska identiteten som vi inte vill göra oss av med. Folk vill veta att deras pengar finns där, även om de inte använder dem i realtid.

Sluta att mobba Alice!

Efter valet i september var kulturminister Alice Bah Kuhnke den stora snackisen, en välkänd programledarprofil och do gooder som saknade erfarenhet av politik på högre nivå. Nu när hon varit kulturminister i fyra veckor stormar det för fullt kring hennes person.

Vad kan Alice om kultur? Inte mycket om man får tro de kulturskribenter som just nu hetsar mot hennes okunskap om svensk kulturpolitik. Huvudkritiken verkar vara att Alice "saknar kulturell kärna". Betyder det att hon är obildad? Alice rapporteras läsa facklitteratur och forskningsrapporter, fast själv hävdar hon att hon läser böcker. Hon kritiseras för sin kulturpolitiska debattartikel i DN den 5/11, där hon enligt ett svar från biträdande kulturchefen Jens Liljestrand på Expressen bara framför floskler och substanslös textreklam. Men Alice är ju ingen professionell skribent utan minister. Betyder det att Alice är okunnig? Det är nog det som är kulturjournalisternas främsta angreppspunkt. Men är det sant? Kanske. Hon har nu varit kulturminister i fyra veckor och greppar ännu inte helt sitt komplexa område. Framförallt är hon dålig på att hantera medierna, och behöver mer medieträning.

Men ja, jag tycker att Alice är mobbad och tror att det beror på tre saker: Kön, etniskt ursprung och politik. Drevet mot Alice leds huvudsakligen av män. Som kvinna och offentlig person är man extra utsatt, vilket diskuteras i Maria Svelands artikel i Dagens Media. Dessutom är Alice med sitt afrosvenska ursprung och sin uppväxt på landsbygden en udda figur i den fina kulturvärlden. Kanske är kulturjournalisterna mer fördomsfulla än de vill erkänna? Men framförallt så tror jag att kritiken mot henne är politisk. Alice Bahs (och miljöpartiets) uppfattning om kulturen som ett instrument för demokrati och delaktighet ekar av 70-talets vänsterideal. Det är inte en politik som de liberala kulturcheferna på de stora tidningarna skriver under på. Det bekräftas av folkpartiets surmagade kulturpolitiska sekreterare Jasenko Selimovic i en debattartikel i DN den 6/11, Miljöpartiet tar svensk kulturpolitik till en ny bottennivå.

Det är väldigt tydligt att den mediala kultureliten förväntat sig något annat av kulturpolitiken än det som formuleras i dag. Man vill ha ökade satsningar på de stora, kulturella institutionerna, en ny mediepolitik och en politik för ett annorlunda presstöd. Men det betyder inte att den nya regeringen inte formulerat en bärande kulturpolitisk idé som är möjlig att utveckla, och att Alice Bah inte skulle vara kompetent att genomföra den. Den röd-gröna regeringen har redan förstärkt kulturbudgeten med över 225 miljoner kronor. Pengarna vill de bland annat använda till att stärka kulturskolorna och öka kontakten mellan kulturskolan och grund- och förskolan, ge ökat stöd till fria scenkonstarbetare, satsa på folkbiblioteken och kultur i miljonprogramsområden och avskaffa avgifterna till museernas basutställningar. Det, om något, är väl en bra början på en demokratisk och inkluderande  kulturpolitik.

..

Pumpa till middag på Halloween!

Butternutsquashen är en vintersquash på ca 3 kg som
härstammar från Massachussetts, USA. Den importeras
året om från Europa,och kan också med framgång odlas i
södra Skandinavien.

Jag har inte skrivit om det tidigare, men för att rädda miljön brukar jag laga vegetarisk mat minst tre gånger i veckan. Nu är det Halloween och dags för säsongens primör, pumpan! Den här gången blev det en pumpasoppa. Det utmärkta receptet hittade jag i kokboken Veggivore - med kärlek till grönt av Cecilia Vikbladh.

Pumpasoppa är inte bara gott, det är nyttigt också. Att dra ner på köttet och välja vegetarisk mat ett par gånger i veckan är nämligen en enkel åtgärd för den som vill göra en insats för att bromsa klimatförändringarna.

Min delikata soppa tillagades hemma i mitt kök och det krävde en butternutpumpa eller butternutsquash som inköptes på ICA. Jättetung att släpa hem, men det var värt besväret.

För sex personer behövs ca 1,5 kg pumpa. Dubbla receptet om ni blir fler.

Efter att pumpan halverats och kärnorna skrapats ur penslades pumpaköttet med lite olivolja och sen bakade jag det i ugnen i ca en timme så att det blev mjukt. Chili, citrongräs,lök, vitlök och ingefära bryntes i en stor gryta i ett par minuter. Sen tillsatte jag kokosmjölk på burk (kung Markatta har bra ekologisk), vatten och buljongtärningar och allt fick sjuda i ca 10 minuter. Pumpaköttet togs ut ur ugnen, skars i småbitar och lades i grytan tillsammans med citrusjuice, citrusskal och socker. Slutligen mixades alltihop med en mixerstav tills soppan blev slät och smakades av med salt och peppar. Busenkelt.

Om man vill kan man dekorera med koriander och ringla lite olivolja över också.

Soppan består mest av grönsaker. Här kommer receptet. Tänk på att köpa ekologiskt så långt det går.(4-6 personer)

1,5 kg pumpa, gärna butternut, muscat- eller hokkaidopumpa
1 röd chilifrukt
2 stjälkar citrongräs
1 gul lök
2 vitlöksklyftor
2 msk olivolja
1 msk färsk, riven ingefära
3 dl kokosmjölk
8 dl vatten
2 grönsaks- eller hönsbuljongtärningar
Rivet skal och saft av en apelsin eller citron
1 msk rörsocker (gärna muscovado)
salt
svarpeppar
färsk koriander
olivolja

Halloween är en anglosaxisk högtid som slog igenom i Sverige i slutet av 1990-talet och har blivit väldans populär. I Sverige firar vi traditionellt Alla helgons dag med att tända ljus på de dödas gravar, en ganska stillsam och dyster högtid med plats för eftertanke. Troligtvis är det vårt behov av ljus och fest i mörka tider som fått oss att ta till oss den irländska och skotska traditionen med pumpor, fest och barn som hotar med bus om de inte får godis.

Happy halloween!