Kungen får flyga från Arlanda i framtiden

Så här kan det se ut på Bromma flygplats i framtiden om de
rödgröna får bestämma. 50 000 bostäder planeras efter 2022.

Praktsvek, dråpslag och vansinne. Det är tre av de starka substantiv som förespråkarna för Bromma flygplats använde när informationen om att den politiska majoriteten i stadshuset planerade att utreda möjligheterna att lägga ner Stockholmsregionens mest centrala flygplats offentliggjordes.

Bakgrunden är ett vallöfte från V och MP i Stockholms stad om arbeta för en nedläggning av Bromma flygplats om de fick makten i stadshuset.

Efter valet kunde de rödgröna med stöd av feministiskt initiativ bilda ett majoritetsstyre i Stockholms stad. Nu har mp och v uppenbarligen fått med sig socialdemokraterna på att göra en utredning kring hur nedläggningen av Bromma flygplats skulle kunna gå till. Utredningen ska vara klar i oktober 2016 och målet är att flygplatsen ska vara stängd 2022.

Fördelarna är flera: Minskat buller och bättre miljö för de boende i området, som är ett av Stockholms kommuns mest tätbebyggda. Risken för en flygkrasch i ett tätbefolkat urbant område minskar. Stängningen är tänkt att följas av ett byggprojekt med 50 000 nya lägenheter på den lediga marken, vilket kraftigt skulle öka utbudet av bostäder i Stockholms kommun. Dessutom leder en omdirigering av flygtrafiken till ett bättre utnyttjande av Arlanda flygplats som då blir huvudflygplats för hela regionen.

Nackdelarna är främst längre avstånd till och från flygplatsen för affärsresenärer, regeringen och kungen, men eftersom kommunikationerna är så väl utbyggda borde det vara tämligen lätt för vår styrande elit att ta sig till Arlanda. Det finns tydligen ett problem med kapaciteten på den tredje landningsbanan, men om det löses finns det inga hinder för att trafiken utan problem ska kunna omdirigeras till Arlanda.

Det är ett bra beslut med tydlig miljöinriktning som kommer att få stora fördelar för hela Stockholmsregionen inte minst ur bullersynpunkt. Innan beslutet kan tas måste även riksdagen säga sitt, vilket gör att planerna än så länge är osäkra, men en tydlig riktning mot en stängning har ändå angivits. Förhoppningsvis får vi snart ytterligare ett område nära Stockholms centrum som kan ge husrum åt de många bostadslösa.

TTIP - ett hot mot vår demokrati och miljö!

TTIP-avtalet handlar om så mycket mer än handel. TTIP är ett
avregleringsavtal som påverkar arbetsrätt, konsumentskydd
och miljöskydd. Och det sker utan att medborgarna får insyn.

Nu står det klart att frihandelsavtalet TTIP (Transatlantiskt partnerskap för handel och investeringar) som just nu förhandlas mellan EU och USA kommer att få långtgående konsekvenser för medborgarna i de berörda länderna.

Tänk er att gränsvärden för skadliga kemikalier i hygienprodukter och kosmetika och begränsningen av av hormonstörande kemikalier, t.ex ftalater i leksaker tas bort med ett penndrag. Tänk er att Sverige översvämmas av GMO-modifierade livsmedel, klordoppade kycklingar och kött fullproppat med antibiotika och tillväxthormoner. Tänk er att det blir restriktioner på offentliga inköp som främjar lokala och hållbara produkter.

Och när vi  fått våra politiker att lagstifta om en skärpning av reglerna för livsmedelshantering eftersom människor blir sjuka eller dör av maten de äter så stäms Sverige av multinationella bolag som anser att regleringen hotar deras förväntade vinster

Allt detta och mycket mer kan bli verklighet om det transatlantiska frihandelsavtalet som just nu förhandlas mellan EU och USA går igenom. EU och USA har redan avskaffat eller sänkt de flesta tullarna, därför siktar avtalet främst mot att likrikta och standardisera regler och lagar, märkningar och godkännadeprocedurer över Atlanten. Det betyder att EU:s regler och standarder inom flera områden som t.ex matsäkerhet, konsumentskydd och miljö riskerar att sänkas eller avskaffas. Målet för avtalet är en avreglering så att industrin ska kunna sälja fler produkter utan besvärande lagar och restriktioner.

Genom reglerna om investerarskydd (ISDS) kommer utländska företag att kunna stämma stater som vill  genomföra en politik som går ut över investerarens förväntade vinst.

Förhandlingarna om TTIP-avtalet har pågått bakom lyckta dörrar sedan 2013. Medborgarna och civilsamhället har vägrats tillträde till förhandlingarna och har fortfarande bara tillgång till ett antal läckta dokument från förhandlingarna. Enligt Rikard Allvin, politisk sekreterare för Miljöpartiet i EU-parlamentet, har endast vissa av parlamentets ledamöter tillgång till delar av dokumenten, och de har absolut tystnadsplikt. I den mån de får information kan de alltså inte kommunicera med sina väljare kring de här viktiga frågorna. Samtidigt har läckta dokument från EU-kommissionen beskrivit kommissionens strategi för hur TTIP ska kommuniceras positivt!

Frågan om avtalets utformning och förhandlingsparternas hemlighetsmakeri är en het potatis i flera EU-länder, men i Sverige har debatten hittills inte varit särskilt omfattande. Svenska Journalistförbundets ordförande framförde nyligen kritik mot att avtalet inte skildras i svensk press. Nu verkar det dock som om intresset i Sverige för TTIP och dess konsekvenser ökat något. Bland annat kommer EU-parlamentet att ha ett seminarium om frågan den 17 oktober på Europahuset i Stockholm. Organisationerna Jordens vänner, March against Monsanto och FIAN har anslutit sig till den internationella kampanjen Stop TTIP CETA TISA som består av en allians av gräsrotsorganisationer som ägnar sig åt att samla och förmedla information, ordna kampanjer och protestaktioner, samla in namnunderskrifter och trycka på politiker i EU-parlamentet och nationella parlament att säga nej till avtalet. Förhoppningsvis deltar allt fler svenskar i liknande aktioner mot ett hemligstämplat avtal som hotar både demokrati och miljö.

Ska Sverige skärpa lagstiftningen mot terroristbrott?

Före detta Guantamofången Moazzam Begg är
ett offer för en godtycklig terroristlagstiftning.
Han anklagades och fängslades för terrorbrott
trots att brittiska underrättelsetjänsten känt till
och godkänt hans resor till Syrien. 

I den uppjagade stämning som råder efter jihadistgruppen IS framryckning i Irak och Syrien passar politiker lite överallt på att föreslå skärpt lagstiftningen för terroristbrott, mot de medborgare som sökt sig till stridsområdet.

Efter USA:s destabilisering av Irak under ockupationen 2003-2012 har området utsatts för en våldsvåg av sällan skådat slag som nu kulminerar med att den sunnitiska jihadistgruppen IS lägger under sig allt större områden, både i Irak och det lika instabila Syrien, sedan flera år förhärjat av ett blodigt inbördeskrig. Detta har naturligtvis lett till reaktioner.

På nätet och TV sprids videofilmer där IS halshugger engelsmän och amerikaner som arbetat i området, vilket ytterligare ökar ilskan och skräcken hos de västerländska mediekonsumenterna. Tidningarna späder på med dramatiska rapporter från syriska Kobane och Irak, där IS våldsdåd skildras i detalj. Språket är våldsamt och artiklarna innehåller ständigt ord som terrorgrupp, skräckvälde, Al Quaida, våldsamma terrorister, hot mot världsfreden. IS påstås hota stabiliteten i västvärlden genom att muslimer från Europa reser till Syrien och tar värvning hos jihadisterna. För Sveriges del aktualiserades frågan efter en artikel i SvD för några veckor sen, där en källa hävdade att åtta somaliska flickor rest till Syrien för att ansluta sig till IS. Hur hög sanningshalten i detta påstående egentligen är är fortfarande obesvarad, men dagen efteråt lade dåvarande demokratiministern Birgitta Olsson fram sitt förslag om skärpt svensk terroristlagstiftning mot svenskar som reser till Syrien för att delta i terrorismträning utomlands. I hastigheten glömde hon att terroristlagstiftning oftast är mycket godtycklig och svår att förena med rättsstatens principer. Hur bevisar man t.ex att en person genom att resa till Syrien för att delta i inbördeskriget med dess uppsjö av stridande grupper och humanitära organisationer faktiskt gjort sig skyldig till terrorbrott?

I veckan publicerade de brittiska tidningarna flera artiklar om den tidigare Guantanamofången och nuvarande människorättskämpen Muazzam Begg som suttit fängslad i Belmarshfängelset i sydöstra London i sju månader, oskyldigt anklagad för terrorbrott. Begg är upprörd över att man  med stöd av brittisk terroristlagstiftning griper så många som på senaste tid återvänt till Storbritannien från resor till Syrien, även de som vänt ryggen åt IS. Det handlar oftast om unga, brittiska muslimer som kan få fängelsestraff på upp till 15 år om de (i slutna rättegångar) befinns skyldiga till samröre med terroriststämplade grupper.

Även i Sverige har frågan som tidigare nämnts varit upp till debatt. Efter valet har arbetet avstannat och det finns idag inget konkret förslag till en skärpt, svensk terroristlag. Låt oss hoppas att Sverige även i fortsättningen slipper den här typen av människorättskränkande lagstiftning. Vad Mellanöstern behöver nu är insatser för fred, inte det eskalerande våld som leder till mer blodspillan och i förlängningen en ännu mer ohanterlig flyktingvåg.

Sprider dagstidningarna propaganda?

Har åtta svensk-somaliska kvinnor låtit sig värvas som
 administratörer, sjuksystrar och barnaföderskor åt IS i
 Syrien eller handlar det helt enkelt om att skapa ett hot?

Jag blev rätt häpen när jag idag gick in på min digitala SvD-sida och läste artikeln högst upp på ettan: Nytt fenomen: Oro för att unga svenskor dras till IS. Artikeln handlar i korthet om att åtta unga kvinnor av somaliskt ursprung ska ha rest till Syrien, utan familjernas vetskap, för att ansluta sig till IS. Källorna är främst Ibrahim Bouraleh, Islamiska förbundet i Järva och flyktingpsykologen Yassin Ekdahl. Flickornas familjer sägs vara helt förtvivlade och ha försökt stoppa dem men inte lyckats. Påståendena är ganska vaga (man vet t.ex inte om kvinnorna har haft någon kontakt med IS) och kan inte bekräftas av vare sig polisen eller Säpo.

Jag tyckte att artikeln kändes islamfientlig och fördomsfull, mot både muslimer och kvinnor, som påstås inte ha någon stridande roll i organisationen, utan jobbar med administrativa och humanitära sysslor och främst har en roll som hustrur och barnaföderskor (sic).

Dröm om min förvåning när jag sökte på nätet och hittade en påfallande identisk artikel från DN, publicerad den 6 juni i år. Tidningen hävdar att det är ett nytt fenomen som uppmärksammats: Unga kvinnor reser från Stockholm till kriget i Syrien. Där handlar det om sex flickor av somaliskt ursprung som åkt till Syrien och anslutit sig till de muslimska rebellerna (al Quaidainspirerade grupper enligt DN.). Deras roll är främst att stötta och serva de krigförande. Källorna är desamma som i SvD-artikeln, Ibrahim Bouraleh och Yassin Ekdahl.

Kanske är det samma kvinnor som avses, men om DN i juni enbart kände till att de anslutit sig till Al Quaidainspirerade grupper, hur kan då SvD med bestämdhet i september hävda att de sökt sig till IS? Ingen vet ju var kvinnorna befinner sig. Min poäng är att det verkar vara samma story som berättas, av samma källor men med flera smärre förändringar. I stället för sex kvinnor i DN är det nu i SvD åtta, de har åkt till Syrien för att eventuellt ansluta sig till jihadisterna. De som åkte sist liknar varandra, två systrar och en bror eller två flickor som (eventuellt) hämtats av den enes bror.  De har rest till landet via Turkiet och familjerna har gjort allt de kan för att stoppa dem. I båda artiklarna uttrycker källorna sin oro för utvecklingen och har vänt sig till företrädare det svenska samhället för att få hjälp. I DN anges tiden för resorna till maj i år, i SvD-artikeln anges augusti som avresetid för de två senaste rekryterna, men båda artiklarna presenterar storyn som ett nytt fenomen, vilket det ju inte längre är. SvD smackar också på med intervjuer med terroristexperten Magnus Ranstorp, polisen och Säpo för att försöka skapa större trovärdighet och dessutom lägger man till ryktet om en IS-rekryterare i Rinkeby, något som polisen inte kan bekräfta.

Det finns inga referenser till DN-artikeln i SvD-artikeln. Vad tror ni om artiklarnas trovärdighet? Döm själva.

Skotskt nej till självständighet

Harry Potters skapare JK Rowling
stöttade nej-kampanjen Better
together med en miljon pund.

Skottland röstade i går nej till självständighet från Förenade kungadömet. Nejsidan vann med med 55 % mot ja-sidans 45 % och London och Europa kunde dra en suck av lättnad. Ännu mer lättad var säkert den brittiska premiärminister David Cameron, som som satt sin politiska framtid på spel inför gårdagens folkomröstning. Stora förändringar står ändå för dörren då Skottland vid ett nej i folkomröstningen utlovats ett utvidgat självbestämmande från centralregeringen i Westminster.

Enligt Bo Inge Andersson på SVT kommer förhandlingar om en överföring av mer makt till det skotska parlamentet snart att inledas. "Vad vi kan vänta oss är att Skottland på en del punkter får mer makt över den ekonomiska politiken och välfärdsinrättningarna. Det betyder att det regerande nationalistpartiet - som kallar sig socialdemokratiskt - kan driva en politik som skiljer sig från den konservativa politiken söder om gränsen.Målet för den skotska ja-sidan tycks ha varit ett välfärdssamhälle av skandinaviskt - troligen närmast norskt - snitt. Det är frågan hur mycket av detta man nu kan tvinga av den borgerliga regeringen i London.Frågorna som kan komma upp är till exempel om Skottland ska få mer tillbaka av oljeinkomsterna. Det handlar dessutom om att Skottland vill ge en mer utvecklad sjukvård än den som erbjuds i söder", menar Bo Inge Andersson

Besvikelsen på ja-sidan var stor, bland annat i Glasgow där majoriteten röstade för ett utträde. Skottlands nej till självständighet väntas också enligt Wolfgang Hansson i Aftonbladet väcka negativa känslor hos separatiströrelser i andra europeiska länder som Spanien, Bosnien-Herzegovina och Belgien, som länge kämpat för egna folkomröstningar för självständighet, och som nu känner att mattan dras undan för deras krav på att bryta sig loss och skapa egna nationer.

Framgången för nej-sidan kan delvis tillskrivas Better together-kampanjen, som samlade politiker, privatpersoner, musiker, artister och författare från hela Storbritannien i en rörelse för att bevara unionen.

Alliansens politik ger dyrare SL-taxor

Christer G Wennerholm har
dragit igång många infrastruktur-
projekt men glömde berätta
vem som ska betala kalaset.

Mycket har sagts om Stockholmslandstingets politik under året som gått, men fokus har av förklarliga skäl legat på sjukvården. Sjukvårdslandstingsrådet Filippa Reinfeldts prioriteringar har granskats och kommenterats medan hennes kollega, trafiklandstingsrådet Christer G Wennerholm, har fått hållas i relativ anonymitet. Och konsekvenserna ser vi nu: I dag publicerar trafikförvaltningen enligt SvD en rapport som avslöjar att det fattas en halv miljard bara för att klara driften av kollektivtrafiken nästa år.

Konsekvenserna får naturligtvis bäras av resenärerna: nu ska vi få ännu högre SL-taxa och/eller mycket sämre service. Man hade åtminstone kunnat begära att väljarna skulle ha fått informationen innan valet så att de kunnat ta ställning till den i vallokalen. Nu utföll landstingsvalet mycket väl för de ansvariga. De fick fortsatt förtroende och kommer troligen även fortsättningsvis att kunna styra ekonomin och informationen kring den som de vill.

En berättigad fråga är ockå var tidningarna har hållit hus? De har uppenbarligen inte skött sin uppgift att granska en viktig del av den skattefinansierade offentliga verksamheten. Eller sysslar inte medierna med samhällsinformation längre?

Nu sitter vi SL-resenärer här med vår tvättade hals: Högre skatter eller högre avgifter och mycket sämre service redan nästa år samtidigt som vi också vet att alliansen givit vidlyftiga löften om en kraftig utbyggnad av kollektivtrafiken. Tunnelbana till Friends arena, tunnelbana till Nacka, utbyggnad av Roslagsbanan och på sikt även tunnelbana till Täby. Dessutom är det halsbrytande kostnadskrävande projektet Språvagn City ännu inte färdigbyggt. Var kostnaderna landar vet vi ännu inte, men en sak står klar redan nu: det är vi skattebetalare som får stå för fiolerna och det kommer att bli mycket dyrare att åka kollektivt i framtiden. Och vi har undanhållits den information som hade jliggjort för oss att rösta bort de ansvariga för katastrofen.

Kära, reaktionära, bilälskande göteborgare, vad har ni gjort?

Göteborgarna väljer bilen framför renare luft och bättre klimat. 

Att göteborgarna har varit missnöjda med trängselskatten för bilar är ingen nyhet, speciellt inte för den som ofta besöker staden och dess invånare. Särskilt arga har de varit för att betalstationernas placering inte gett någon möjlighet att ta en omväg runt det avgiftsbelagda området, till skillnad från stockholmarna som ju kunnat välja att ta Essingeleden runt innerstan och därmed undkomma trängselskatten.

Att det blev så är faktiskt helt logiskt eftersom tanken med trängselskatten i Göteborg var att den skulle bidra till att finansiera det västsvenska paketet, en utbyggnad av pendeltågstunnel, vägtunnel och bro samt en förbättring av kollektivtrafiken. Projektet började diskuteras redan 2009 och väckte till att börja med ett ramaskri bland stora delar av invånarna.

Nåväl, efter en livlig politisk debatt genomfördes trängselskatten ändå med stöd av både de rödgröna och Alliansen i kommunfullmäktige och åtgärder vidtogs för att förbereda för det västsvenska paketet som varit statens lockbete för miljöanpassningen. Göta älvbron måste renoveras och en förbättring av kollektivtrafiken är av nöden eftersom de  avgudade spårvagnarna inte längre fyller det behov av effektiva offentliga kommunikationer som behövs i en modern storstad.

Protesterna över beslutet skulle kanske ha gått i stå om det inte varit för en stridbar chefredaktör vid namn Frida Boisen som via sin plattform på kvällstidningen GT lyckats organisera en framgångsrik kampanj mot trängselskatten som slutligen ledde till en folkomröstning i frågan i samband med riksdagsvalet i söndags. Efter invånarnas nej fattas nu 14 miljarder kronor som skulle varit en del av finansieringen i det västsvenska paketet.

Vilka idioter, säger de nej till den jättestora infrastruktursatsningen som staten erbjudit, var min första tanke även om misstanken funnits där länge. Senast jag var på besök fick jag höra att man trodde att ja-sidan i folkomröstningen skulle vinna nu när folk hunnit vänja sig vid skatten. Nejet var dock inte helt oväntat då stadens position som centrum för biltillverkningen i Sverige gör dem extremt beroende av bilar för sina inkomster. Här rullar stora, glassiga Volvobilar och SUV:ar längsmed stadens gator och ut på E6:an där de fastnar i köerna vid Tingstadstunneln bakom Volvolastbilarna som går med frakter till norra Bohuslän och Oslo. Och en stor del av göteborgarna är på något sätt beroende av Volvo eller dess underleverantörer för sin inkomst. Den som är anställd på företaget får köpa en Volvobil till fördelaktigt pris, klart att man inte vill avstå från att köra omkring med den när man har chansen. Från Volvo har också uttalats kritik mot att "kommunen vill att man ska lämna bilen hemma".

Samtidigt är Göteborg en av de städer som antas komma att drabbas tidigaste av havshöjningen som är en följd av atomosfärens uppvärmning, ett faktum som göteborgarna ännu inte riktigt verkar ha tagit in. Havsnivån runt våra kuster väntas stiga en meter på 100 år och värst kommer städerna i södra Sverige att drabbas. Den kritiska tidpunkten för Göteborg väntas inträffa redan 2020 och det finns diskussioner om en skyddsvall. Tyvärr verkar det inte finnas en medvetenhet om klimatfrågans allvar bland stadens invånare, inte heller en längtan efter renare luft, trots att man ofta klagar över luftföroreningarna.

För att citera Eva Franchell i Aftonbladet: Göteborg framstår plötsligen som så hopplöst gammaldags. Mot miljö och modernitet på väg mot gårdagen. De har i stället valt att  följa Volvos gamla motto: Jag rullar.