Jag har känt mig alltmer kritisk till EU och EMU och för ett halvår sedan bestämde jag mig: jag skulle bli aktiv i Folkrörelsen Nej till EU. Sex månader och lika många möten senare stod jag på Kulturtorget vid Plattan och delade ut broschyrer med temat Nej till EU. Vid min sida hade jag Christer och Jan-Erik, två erfarna anti-EU-aktivister med mycket kunskap om föreningen och dess viktigaste frågor.
Som de flesta andra saknar jag djupgående kunskaper om EU-projektet och tycker att det är snårigt och svåröverskådligt. Men en sak är jag säker på: EU sätter vår demokrati ur spel, steg för steg. Idag tas ca 70 procent av landets lagar i slutna rum i Bryssel, våra riksdagsmän har bara till uppgift att implementera dem i vår lagstiftning. Ett annat problem är att en stor, internationell, politisk organisation som EU lätt faller offer för lobbyismen. Det blir de som har råd att hyra pr-män, åka till Bryssel och bearbeta tjänstemännen och politikerna där som får ett reellt inflytande på unionens lagstiftning. Vilket garanterar en evig högerstyrning av unionens politik och en ständig press nedåt på välfärden, löntagarnas löner och biståndet till utsatta grupper. Sen är den illa fungerande euron och den skenande arbetslösheten som blivit följden av dess misslyckande naturligtvis också en tungt vägande orsak till min kritiska hållning.
Och där har ni några av de främsta skälen till att jag stod där jag stod igår. Dessutom har de nya fördragen i Maastricht och Lissabon gjort EU allt mäktigare utan att medborgarna fått en chans att påverka utvecklingen. Kort sagt: det EU vi röstade på 1994 påminner mycket lite om det EU vi har idag. Därför stöder jag Folkrörelsens krav på en ny folkomröstning om EU, helst så snart som möjligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar