tisdag 18 november 2014

20 år med EU - vad har hänt?

Eva-Britt Svensson (v) och Hans
Lindqvist (c) deltog tillsammans med
Bengt-Åke Berg (v) och Ingela Mårten-
sson (fp) i den panel som diskuterade
utvecklingen i Sverige efter folkomröst-
ningen om EU-medlemskapet 1994.

I helgen uppmärksammades det faktum att det nu är 20 år sedan vi folkomröstade om EU-medlemskapet. Frågan om vad som hände efter ja-segern och medlemskapet diskuterades av folkrörelsen Nej till EU på ett seminarium på ABF-huset den 15 november.

Mötet inleddes av Bengt-Åke Berg, dåvarande vänsterpartistisk lokalpolitiker från Jönköping, som konstaterade att det på många områden, trots löften om motsatsen, skett stora politiska förändringar sedan vi gick med i unionen . Det gäller t.ex. arbetsrätten, sysselsättningen, välfärden, neutraliteten och valutapolitiken.

Trots nejsidans entusiasm och kampvilja vann EU-förespråkarna. Ja-sidans seger 2004 hade många förklaringar menad Bengt-Åke Berg:  Bland annat stöttade 90 % av mediernas ledarredaktioner ja-sidan. Inom den politiska och fackliga eliten rådde också en övervikt för ja-sidan, trots att en majoritet av väljarna in i det sista stod på EU-motståndarnas sida.Kanske berodde det på att det är roligare att säga ja, som Eva-Britt Svensson föreslog. - Nu ser vi hur det har gått, menade Eva-Britt och Bengt-Åke Berg och tog upp demokratifrågan, den höga, bestående arbetslösheten, Lavaldomen som försvagat de fackliga kollektivavtalen och vårt närmande till NATO som exempel på frågor där medlemskapet haft en negativ inverkan.

Vi har idag ett demokratiskt underskott där makten över 60% av vår lagstiftning är undandragen från folkligt inflytande genom att den ligger hos den indirekt tillsatta kommissionen, menade Eva-Britt Svensson. Sverige är delat, från tätort till stad och från norr till söder. Arbetslösheten ligger konstant på runt 8 % av den arbetsföra befolkningen och efter östutvidgningen är våra gator fulla av tiggande romer som själva är offer för EU:s hårda åtstramningspolitik.

Enligt Hans Lindqvist är konsekvenserna är mycket stora på välfärdsområdet. I EU:s grönböcker har det tydligt uttryckts att den offentliga sektorns andel av BNP måste minskas, och det är det man genomfört till punkt och pricka. I privatiseringens och den offentliga upphandlingens spår ser vi ökade vinster till riskkapitalbolag och minskade resurser till vård och omsorg.

Ytterligare ett exempel på hur EU-medlemskapet försämrat vår demokrati är förändringarna i offentlighetsprincipen. Till och med Sveriges chefsförhandlare Ulf Dinkelspiel lovade dyrt och heligt att ingen skulle röra vår unika offentlighetsprincip. Nu har möjligheterna att få tillgång till offentliga dokument minskat kraftigt genom att svenska myndigheter kan besluta om att hemligstämpla alla dokument som har koppling till samarbetet i EU.

Neutraliteten och alliansfriheten är en annan stor fråga där Sverige alltmer närmat sig NATO utan att det finns ett folkligt stöd för ett medlemskap. Ingela Mårtesson konstaterade att begreppet neutralitet efter EU-medlemskapet bytts ut mot alliansfrihet eftersom vi tillhör ett block men fortfarande inte ingår i en militärallians. De senaste åtta åren har det pågått ett arbete för att driva Sverige ännu närmare militäralliansen NATO utan att behöva stödja sig på ett folkligt mandat. Det s.k värdlandsavtalet som ger NATO möjlighet att sätta in sin snabbinsatsstsyrka i Sverige, är enligt många ett de facto-medlemskap som gör en folkomröstning i frågan onödig.

Hans Lindqvist tog också upp den illa fungerande eurovalutan. Sveriges 90-talskris utlöstes av att vi knutit vår valuta till den europeiska valutaenheten ecu. Efter folkomröstningen 2003 står vi visserligen utanför samarbetet men har inte fått något bindande undantag som kan hålla oss utanför i ett längre perspektiv.

Hur roligt tycker vi att det är att se ut över Sverige som det har blivit, frågade Eva-Britt Svensson retoriskt. Sammantaget ger medlemskapet en bild av ett förändrat landskap, där Sverige endast lyckats få igenom ett undantag från EU:s regler, det för snuset. I övrigt har vi antagit en färdväg mot ett snävare demokratibegrepp, större klyftor mellan fattig och rik, större löneskillnader och sämre välfärd och arbetsmiljö. På sikt hotar också ett medlemskap i NATO, vilket skapar en betydligt osäkrare geopolitisk situation i Östersjöregionen och ökar riskerna för att Sverige i framtiden ska utsättas för kärnvapenattacker.







Inga kommentarer:

Skicka en kommentar